Vattenkraftverket Srisailam Dam viD Krishnafloden i Indien / Unsplash

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte nödvändigtvis Utrikespolitisk Aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

***Tristan Viel Lamare***

Analytiker, OAG

Under året har transporterna av olja och fossila bränslen diskuterats mycket, liksom dess påverkan på världen och hur denna kan minskas framöver. Det förslag som har lyfts fram långt före det nuvarande läget är att slå över till grön energiproduktion och göra fossila bränslen helt överflödiga. Men bland de gröna alternativen för energiproduktion finns det ett alternativ som har potential att utlösa internationella kriser och försätta världen i ett läge likt idag: vattenkraft. Det finns ett historiskt exempel på detta i Centralasien, ett aktuellt exempel i Afrika och det är möjligt att ett nytt exempel kan uppstå, men med två kärnvapenmakter inblandade. Det är svårt att säga vad det skulle betyda på sikt, men utifrån informationen vi redan har så går det att utläsa vissa möjligheter.

Centralasien

I slutet av 1980-talet, när Sovjetunionen sjöng på sin sista vers, uppstod spänningar mellan flera sovjetrepubliker, bland annat de centralasiatiska republikerna Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Uzbekistan och Turkmenistan. En av anledningarna till spänningarna mellan republikerna var dammarna som hade byggts längs med floderna Syr Darya och Amu Darya. Floderna hade sitt ursprung i Kirgizistan och Tadzjikistan, där också dammarna byggdes. Framförallt Uzbekistan befarade att dessa länder skulle kunna använda dammarna för att kontrollera flödet av vatten, vilket skulle slå hårt mot Uzbekistans bomullsskörd, som utgör en stor del av landets ekonomi. För att lugna dessa spänningar förhandlade den sovjetiska regeringen fram ett avtal mellan republikerna. Kirgizistan och Tadzjikistan skulle låta vattenflödet vara större under sommaren, i utbyte mot att Kazakstan, Uzbekistan och Turkmenistan gav dem billig gas, kol och el under vintern när flodströmmarna var svagare. Men efter Sovjetunionens kollaps föll avtalet ihop, i synnerhet mellan Uzbekistan, Kirgizistan och Tadzjikistan. Uzbekistan började istället erbjuda Kirgizistan och Tadzjikistan kol och gas till marknadspris. Det ledde till att Kirgizistan och Tadzjikistan istället behövde investera i dammarna för att ha mer kontroll över deras el och flödet av vatten, vilket i sin tur gjort Uzbekistan ännu mer misstänksamma mot dem. I takt med att temperaturen ökar globalt, och därigenom behovet av vatten, så kommer spänningarna i frågan att öka igen. [1]

Afrika

Det antagligen mest kända exemplet på hur vattenkraft får geopolitisk påverkan finner vi i Afrika. År 2011 inleddes byggandet av Afrikas största vattenkraftverk, Grand Ethiopian Renaissance Dam (GERD) i Etiopien, ett projekt som blev färdigbyggt 2025 och producerar el för miljontals människor i hela landet och grannländerna.[2] Det som gett GERD dess geopolitiska betydelse är att dammen befinner sig på den blå Nilen, vilket har rest frågor om hur den påverkar resten av Nilens flöde genom Sudan och Egypten. Egypten har varit den mest drivande parten i frågan, då Nilen är Egyptens aorta och den största delen av befolkningen är bosatt längs floden. Egypten har därför uttryckt oro över vilken påverkan även en minimal minskning av vattenflödet kan få för befolkningen. Den egyptiska regeringen har gått så långt att de har hotat att spränga GERD om Etiopien skulle försöka kontrollera vattenflödet, något som den etiopiska regeringen har sagt att de är beredda att försvara sig mot. [3] Även om det inte har kokat över ännu så är det i skrivande stund det närmaste världen hittills har kommit ett vattenkrig.

Möjlig framtida krispunkt

Det senaste inom vattenkraft som kan leda till internationella spänningar är byggandet av Medog Hydropower Station (MHS). Dammen håller på att byggas vid böjpunkten av floden Yarlung Tsangpo/Brahmaputra i Kina som beräknas kunna producera över 300 miljarder kilowattimmar per år och bli världens största vattenkraftverk. Det stora spänningsmomentet, vilket kan utläsas från faktumet att floden har olika namn, är att floden inte befinner sig i sin helhet i Kina utan också rinner genom Indien och Bangladesh. Tidigare erfarenheter från när Kina byggt dammar vid Mekongfloden, som rinner genom Sydostasien, visar att flodens minskade vattenflöde lett till störningar inom biodiversiteten och erosion av flodstranden. Det skulle slå riktigt hårt mot Bangladesh då floden till stor del försörjer landets åkermarker. Dessutom skulle förändringar i sedimenten kunna göra marken mindre näringsrik och då begränsa deras inhemska tillgång till mat.[4] Detsamma gäller Indien, men landet är mer oroade över vad det skulle innebära om Kina fick kontroll över vattenflödet av en flod som är så viktig för den indiska subkontinenten. Det som gör frågan extra känslig för Indien är att dammen kommer att befinna sig i närheten av den indiska delstaten Arunachal Pradesh, som Kina gör anspråk på och kallar för södra Tibet. Som svar valde Indien att etablera Upper Siang Hydroelectric Project längre ner längs med floden för att återfå viss kontroll över vattenflödet, ett projekt som är tänkt att börja byggas 2028.[5] Samtidigt ser det ut som att Bangladesh kommer att få ta den största smällen av att floden rinner genom två stora vattenkraftverk.

Sammanfattning

Oavsett vilken väg världen väljer vad gäller fossila bränslen och grön energi så är det tydligt att det kommer att uppstå spänningspunkter kring vattenflöden som korsar nationella gränser och som minst ett land har kapacitet att kontrollera. När vattenkraft byggs på floder som rinner endast genom ett land eller om det rinner genom flera länder som har goda relationer med varandra så försvinner spänningarna. Men om floden rinner genom länder som inte är på god fot blir det, för att uttrycka det milt, problematiskt, än mer så när ett land väljer att bygga ett kraftverk utan att ha informerat andra länder som drabbas på förhand. Än så länge har inga vattenkraftverk lett till att internationella vattenkrig har brutit ut, men allt eftersom vattenkraften blir mer eftertraktad så ökar risken för det, kraftverk för kraftverk. Eftersom vi hittills inte har fått uppleva något liknande så är det oklart exakt vilka effekter ett sånt krig skulle ha för omvärlden, men det går inte att utesluta att vattenkraftverk kan komma att bli framtidens motsvarighet till Hormuz-sundet, vilket kommer ge vissa länder mer geopolitisk makt och göra vissa länder mer utsatta och sårbara.

Tristan Viel Lamare är analytiker vid OAG.

Referenser

[1] International Crisis Group. Water pressures in Central Asia. (2014) https://www.crisisgroup.org/sites/default/files/water-pressures-in-central-asia.pdf (hämtad 2026-05-19)

[2] Feilding, C., Granados, S., Ovaska, M. Power struggle. Reuters. (29/7 2021). https://www.reuters.com/graphics/ETHIOPIA-DAM/movanmkbmpa/ (hämtad 2026-05-25)

[3] Magdy, S. Egypt, Sudan conclude war games amid Ethiopia’s dam dispute. AP. (31/5 2021).https://apnews.com/article/sudan-middle-east-egypt-africa-ethiopia-77eda64c925ca8a71e98634537b684e4 (hämtad 2026-05-25)

[4] Gerin, R., Foster, M., Pema, T., Norzom, T., Kundol, D. China approves construction of mega-dam in Tibet. Radio Free Asia. (27/12 2024). https://www.rfa.org/english/tibet/2024/12/27/tibet-china-approves-mega-dam-construction/ (hämtad 2026-06-01)

[5] ”How China’s New Mega-Dam Will Change Asia’s Map Forever”, 31 mars 2025, YouTube, RealLifeLore https://www.youtube.com/watch?v=A5aLyQaNf_Y