Lebanese Presidency Press Office/AP - Libanons regering beslutar att avväpna hezbollah

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte nödvändigtvis Utrikespolitisk Aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Inledning

Libanon står under 2025 inför en av dess mest omvälvande säkerhetspolitiska processer sedan inbördeskrigets slut. Regeringens beslut att ge Lebanese Armed Forces (LAF) i uppdrag att utarbeta en plan som ska återupprätta statens våldsmonopol före årets slut markerar en historisk brytpunkt (Arab Centre for Research and Policy Studies, 2025). Men denna utveckling kan inte förstås i ett isolerat nationellt perspektiv. Den sker i ett geopolitiskt landskap där regionala makter som Iran, Israel, Saudiarabien och USA aktivt formar utvecklingen i Levanten och där milisgrupper i hög grad fungerar som verktyg för statlig påverkan.

Denna analys placerar avväpningsprocessen i en bredare utrikespolitisk kontext och visa hur Libanons försök att återta sitt våldsmonopol utgör en testpunkt för regionens framtida säkerhetsordning. Frågan handlar inte enbart om Hizbollahs roll, utan också om statlig resiliens, milisernas politiska ekonomi och den regionala rivalitet som definierat Mellanöstern efter 2010-talet.

Libanon som arena för regional rivalitet

Libanons politiska struktur har länge kännetecknats av svaga institutioner och djup sekteristisk fragmentering, vilket har underminerat statens förmåga att utöva monopol på våld. Detta har öppnat utrymme för väpnade icke-statliga aktörer som Hizbollah att etablera både politiskt och militärt inflytande (Atlas Institute, 2025; Malaeb, 2018, s. 8-14).

Libanon måste förstås som mer än en passiv arena där externa aktörer projicerar sina intressen. Landet fungerar också som ett politiskt laboratorium där regionala maktkamper tar sig uttryck genom exempelvis institutionella blockeringar samt ekonomisk påverkan. Varje större libanesisk politisk aktör är i varierande grad införlivad i transnationella nätverk av stöd och påtryckningar. Detta innebär att inrikespolitiska beslut sällan formuleras isolerat utan måste förankras i en bredare geopolitisk kontext.

I takt med att Israel under de senaste åren har skärpt sin offensiva hållning, inte minst i skuggan av kriget i Gaza 2023–2024, har Libanon åter blivit en potentiell frontlinje. Israeliska beslutsfattare har betonat behovet av att minska Hizbollahs militära kapacitet som en del av en bredare strategi för regional stabilitet (Atlantic Council, 2025). Därmed uppfattas varje förändring i Hizbollahs ställning som en del av en större strategisk kalkyl. Samtidigt har USA intensifierat sina diplomatiska och ekonomiska insatser för att stärka de libanesiska institutionerna och ge LAF ett verkligt statligt monopol på våld, ett stöd som uttryckligen syftar till att skapa en motvikt mot väpnade grupper som Hizbollah (U.S. Department of State, 2025).

För Saudiarabien handlar processen om att begränsa Irans regionala inflytande vilket i förlängningen skulle stärka Riyadhs position bland Libanons sunnitiska aktörer. Av dessa skäl blir avväpningen av Hizbollah en tydligt geopolitisk fråga eftersom den berör bland annat maktbalanser och regionala alliansstrukturer.

Hizbollah utgör en central del av Irans strategi att upprätthålla strategiskt djup genom ett nätverk av allierade väpnade aktörer i Libanon, Syrien, Irak och Jemen vilket möjliggör asymmetrisk avskräckning gentemot Israel och USA (Council on Foreign Relations, 2024). Ur ett israeliskt perspektiv betraktas Hizbollahs militära kapacitet som ett av de mest betydande hoten mot landets norra gräns. Begränsningen av organisationens militära kapacitet har därför blivit en central komponent i Israels regionala säkerhetsdoktrin (INSS, 2025). Samtidigt har USA under lång tid prioriterat stöd till libanesiska statliga institutioner, särskilt Lebanese Armed Forces (LAF), i syfte att stärka statens våldsmonopol och minska utrymmet för miliser i landet (Zanotti, 2023, s. 6–8).

Denna sammankoppling innebär att även begränsade förändringar i Libanons säkerhetspolitiska struktur kan få oproportionerliga effekter på regional nivå eftersom de påverkar den bräckliga jämvikt som präglar relationerna mellan Iran, Israel och Gulfstaterna. Libanons politiska utveckling är så tätt sammanvävd med Mellanösterns regionala rivaler att frågan om Hizbollahs avväpning knappast kan genomföras utan betydande regionalt gensvar eller motreaktioner.

Figur 1: Mellanöstern: Geografisk överblick över Mellanöstern och närliggande områden *(November 2011). Källa: United Nations Geospatial (2011).*

Hizbollahs roll i Libanons politiska och militära struktur

Hizbollahs militära gren uppstod under Israels ockupation av Libanon under 1980-talet. Sedan dess har Hizbollah transformerats till en av de mest sofistikerade icke-statliga militära aktörerna i världen (House of Commons Library, 2025). Organisationens politiska parti är etablerat i parlamentet, dess sociala institutioner driver skolor, sjukvård och välfärd och dess militära gren besitter en arsenal som vida överstiger kapaciteten hos många mindre staters arméer. Hizbollah brukar beskrivas som en stat inom en stat vilket visar tyngden och betydelsen av gruppen inom framförallt shia-befolkningen i Libanon (Council on Foreign Relations, 2024).

Hizbollah har därför blivit en hybridaktör och en politisk kraft med egen militär makt som opererar både inom och utanför statens gränser. Avväpningen är en omförhandling av Libanons politiska ordning och inte enbart en teknisk säkerhetsfråga. För Iran skulle en försvagning av Hizbollah innebära en reducering av dess strategiska räckvidd i Levanten. För Israel innebär den ett potentiellt bortfall av en av de främsta militära hotbilderna mot landets nordgräns (Atlantic Council, 2025). För USA och EU framstår processen som ett potentiellt första steg mot att integrera Libanon i en mer stabil säkerhetsarkitektur.

Statens utmaningar i återtagandet av våldsmonopolet

Regeringens beslut att begränsa allt vapeninnehav till staten är ett av de mest långtgående initiativen i modern libanesisk politik men LAF ställs inför betydande strukturella utmaningar (Arab Centre for Research and Policy Studies, 2025). Armén är kroniskt underfinansierad, saknar tillräckliga resurser och är politiskt beroende av internationellt stöd (Carnegie Endowment, 2025). Dessa faktorer gör att armén därför saknar full förmåga att utöva territoriell kontroll i områden där Hizbollah är djupt förankrat, vilket ytterligare försvårar statens möjligheter att återta kontroll över dessa områden.

Ett annat hinder är den lokala legitimitet som Hizbollah åtnjuter i delar av landet. För många i södra Libanon och Bekaa-dalen uppfattas organisationen som en garant för bland annat säkerhet, social stabilitet och välfärd i en stat som under lång tid varit oförmögen att leverera grundläggande tjänster vilket gör processen politiskt känslig. Hizbollah har också beskrivit statens avväpningsinitiativ som “en farlig provokation” och ”en attack på motståndets legitimitet”. Hizbollahs reaktioner visar att de tolkar beslutet inte som en administrativ reform utan som ett strategiskt hot vilket ökar risken för eskalation om processen drivs utan breda politiska överenskommelser (Reuters, 2025a).

Figur 2: Libanon: Områden i Libanon där Hizbollah har kontroll/shia majoritet områden *(december 2025). Källa: Wikipedia (2025).*

Lokala konsekvenser i en kontext av regional instabilitet

En central risk är att avväpningen sker snabbare än vad staten kan kompensera för genom att fylla de samhällsfunktioner Hezbollah erbjudit, såsom säkerhet och välfärd. Flera områden i Libanon har redan en historia av lokala väpnade grupper, klanstrukturer och fragmenterade militära nätverk. Om staten inte snabbt lyckas fylla det utrymme som uppstår när Hizbollahs militära dominans minskar, finns en risk att andra aktörer försöker överta rollen som auktoritet, vilket potentiellt skulle destabilisera landet ytterligare (Carnegie Endowment, 2025). Erfarenheter från Irak och Syrien visar att misslyckade milisavväpningar ofta leder till maktvakuum, där alternativa väpnade grupper kan växa och sekteristiska konflikter späs på. I Libanon kan dessa faktorer förstärkas av landets djupa ekonomiska kris, svaga institutioner och låga politiska förtroende hos de olika sekteristiska grupperna i landet - gentemot hela systemet och även mot varandra.

Dessutom kan regionala aktörer komma att utnyttja situationen som uppstår i landet. Israel har vid flera tillfällen framhållit att Libanon måste fullgöra sitt åtagande att avväpna Hizbollah enligt tidigare eldupphöravtal (Reuters, 2025b). Denna typ av yttre press kan både stärka och underminera avväpningsprocessen. Den kan stärkas genom att ge staten legitimitet att insistera på förändring, men den kan även underminera genom att skapa intrycket att processen drivs av yttre faktorer, vilket i sin tur kan skapa motreaktioner i det libanesiska samhället.

Möjliga framtidsscenarier

Ett första optimistiskt scenario är att avväpningen genomförs gradvis, med bred politisk och samhällelig förankring. I ett sådant förlopp skulle processen inte drivas som ett ensidigt beslut uppifrån utan snarare förhandlas fram i etapper där Hizbollah successivt integreras i en statligt definierad säkerhetsordning. LAF skulle då stegvis stärka sin operativa närvaro i de områden där Hizbollah historiskt haft kontroll, samtidigt som organisationen behåller sin politiska roll och sin sociala infrastruktur men avstår från sina tyngre militära förmågor. En sådan utveckling skulle förutsätta att aktörer som Iran (Hizbollahs viktigaste externa garant) samt USA och Frankrike (nyckelpartners för LAF) accepterar en kompromiss där den libanesiska staten förstärks utan att någon sida upplever lidandet av total strategisk förlust. På sikt skulle detta scenario kunna leda till att våldsmonopolet blir mer än en formell princip för staten och att risken för militära sammanstötningar med Israel minskar, eftersom det blir tydligare vem som bär ansvar för gränssäkerhet och avskräckning. En sådan ordnad omställning skulle också kunna öppna för ökat internationellt stöd, eventuella skuldlättnader och investeringar vilket förstärker statens kapacitet att ersätta Hizbollahs välfärdsfunktioner och samtidigt stärka landets ekonomi.

Ett andra, mer realistiskt scenario är att avväpningen leder till en mindre omstrukturering snarare än en fullständig transformering. I det här fallet skulle Hizbollah acceptera vissa begränsningar och omdefiniera delar av sin militära närvaro som ”lokalt försvar” eller territoriell säkerhet i direkt samordning med LAF, samtidigt som staten på pappret stärker sina institutionella anspråk. Formellt skulle regeringen kunna hävda att de har återtagit kontrollen över vapeninnehavet, medan den praktiska verkligheten präglas av en maktdelning där Hizbollah behåller betydande operativ kapacitet och eget beslutsutrymme. LAF skulle få en större synlig roll längs gränserna och i nyckelområden, men utan att fullt ut tränga undan Hizbollahs strukturer. Detta scenario skulle på många sätt stabilisera den nuvarande maktbalansen där staten framstår som något starkare. Men den djupare beroende strukturen mellan formell suveränitet och informell milismakt kommer fortfarande att bestå. För omvärlden kan detta presenteras som ett framsteg men det minskar inte i grunden risken för regional eskalation eftersom IDF (Israeli Defence Forces) även fortsättningsvis skulle kunna betrakta Hizbollah som ett strategiskt hot. Iran skulle även kunna fortsätta att använda organisationen som ett verktyg för avskräckning och påtryckning.

Det tredje, mest riskfyllda scenariot är att hela avväpningsprocessen kollapsar och i stället blir en katalysator för intern fragmentering eller till och med ett nytt inbördeskrig. Om staten driver processen utan tillräcklig politisk förankring, eller utan att den kan erbjuda trovärdiga säkerhets- och välfärdsalternativ där Hizbollah drar sig tillbaka, finns en påtaglig risk att lokala samhällen upplever sig övergivna och söker skydd hos nya väpnade aktörer. Hizbollah skulle kunna splittras internt där mer kompromissvilliga delar närmar sig staten medan hårdare kärnor bryter sig loss och fortsätter verka utanför statlig kontroll. Samtidigt kan andra grupper som exempelvis klanbaserade miliser, kriminella nätverk eller ideologiskt motiverade aktörer utnyttja vakuumet för att etablera sig. I ett sådant läge skulle Libanon riskera att glida mot fragmentering, liknande den som setts i Irak eller Syrien under perioder av statlig kollaps.

I detta scenario skulle regionala aktörer sannolikt agera snabbt för att skydda sina intressen. Iran kan välja att stödja mer radikaliserade delar eller nya proxygrupper för att behålla inflytande i Libanon. Israel kan samtidigt välja att intensifiera sina militära operationer för att förhindra att nya miliser som hotar dem etableras längs gränsen. Gulfstaterna kan i sin tur stärka vissa libanesiska aktörer ekonomiskt eller politiskt i syfte att motverka Irans inflytande.

Resultatet skulle kunna bli att Libanon återgår till att fungera som en arena för proxykrig där inhemska konflikter och regional rivalitet förstärker varandra och försvagar staten ytterligare. I ett sådant läge riskerar avväpningen, som egentligen syftade till att stärka statens suveränitet, att istället i praktiken leda till motsatt effekt.

Slutsats

Hizbollahs avväpning utgör en av de mest komplexa säkerhetspolitiska processerna i dagens Mellanöstern. Den handlar om Libanons möjlighet att återupprätta en statlig ordning, men lika mycket om Irans inflytande i Levanten, Israels strategiska mål, USA:s roll i regionen och Gulfstaternas ambitioner att forma politiskt inflytande i Beirut. Om processen lyckas kan Libanon ta avgörande steg mot stabilitet och institutionell konsolidering. Om den misslyckas riskerar landet att förlora ytterligare statlig kontroll och återigen bli ett slagfält för regionala maktkamper. Därför är avväpningen i Libanon inte enbart en intern fråga utan den är även ett geopolitiskt vägval för Mellanöstern i sin helhet.

Gabriel Behnam är analytiker vid OAG.

Referenser

Arab Centre for Research and Policy Studies (2025) Lebanon Seeks a State Monopoly on Arms: Political and Security Implications. Tillgänglig på: https://www.dohainstitute.org/en/PoliticalStudies/Pages/security-and-political-implications-of-the-lebanese-governments-decision-to-establish-state-monopoly-on-arms.aspx (Hämtad: 10 december 2025).

Atlantic Council (2025) With Hezbollah rearming, Israel must heed the lessons of October 7.
Tillgänglig på: https://www.atlanticcouncil.org/blogs/new-atlanticist/with-hezbollah-rearming-israel-must-heed-the-lessons-of-october-7/ (Hämtad: 10 december 2025).

Atlas Institute (2025) Lebanon’s Fragile State Faces Hezbollah’s Defiance, 1 September 2025.
Tillgänglig på: https://atlasinstitute.org/lebanons-fragile-state-faces-hezbollahs-defiance/ (Hämtad: 19 december 2025).

Carnegie Endowment for International Peace (2025) Disarming Palestinian Factions in Lebanon: Can a Security Experiment Evolve into Sovereign Policy?
Tillgänglig på: https://carnegieendowment.org/sada/2025/09/disarming-palestinian-factions-in-lebanon-can-a-security-experiment-evolve-into-sovereign-policy?lang=en (Hämtad: 10 december 2025).

Council on Foreign Relations (2024) What Is Hezbollah?
Tillgänglig på: https://www.cfr.org/backgrounder/what-hezbollah (Hämtad: 11 december 2025).

House of Commons Library (2025) Lebanon 2025: Plans to disarm Hezbollah.
Tillgänglig på: https://commonslibrary.parliament.uk/research-briefings/cbp-10347/ (Hämtad: 10 december 2025).

Institute for National Security Studies (INSS) (2025) Israel–Lebanon Policy Review.
Tillgänglig på: https://www.inss.org.il/publication/israel-lebanon-policy-2025/ (Hämtad: 18 december 2025).

Malaeb, B. (2018) State fragility in Lebanon: Proximate causes and sources of resilience. IGC Country Report.
Tillgänglig på: https://www.theigc.org/sites/default/files/2018/04/Lebanon-country-report.pdf (Hämtad: 19 december 2025).

Reuters (2025a) Hezbollah says Lebanon cabinet decision to limit arms to state is ‘grave sin’.
Tillgänglig på: https://www.reuters.com/world/middle-east/hezbollah-says-lebanon-cabinet-decision-limit-arms-state-is-grave-sin-2025-08-06/ (Hämtad: 10 december 2025).

Reuters (2025b) Israeli defense minister says Lebanese government must fulfill commitment to disarm Hezbollah. Tillgänglig på: https://www.reuters.com/world/middle-east/israeli-defense-minister-says-lebanese-government-must-fulfill-commitment-disarm-2025-11-02/ (Hämtad: 10 december 2025).

United Nations Geospatial (2011) Middle East.
Tillgänglig på: https://www.un.org/geospatial/content/middle-east (Hämtad: 18 december 2025).

U.S. Department of State (2025) U.S. Security Cooperation With Lebanon.
Tillgänglig på: https://www.state.gov/u-s-security-cooperation-with-lebanon (Hämtad: 19 december 2025).

Wikipedia (2025) Hezbollah.
Tillgänglig på: https://en.wikipedia.org/wiki/Hezbollah (Hämtad: 18 december 2025).

Zanotti, J. (2023) Lebanon: Background and U.S. Relations. Congressional Research Service Report R44759, 19 May 2023. Washington, DC: CRS.
Tillgänglig på: https://www.congress.gov/crs-product/R44759 (Hämtad: 19 december 2025).