Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte nödvändigtvis Utrikespolitisk Aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Inledning

Demokratiska republiken Kongo (DRK) är ett av världens mest resursrika länder, men samtidigt ett av de mest konfliktdrabbade och humanitärt utsatta. Sedan decennier tillbaka har landet präglats av väpnade konflikter, massakrer, sexuellt våld och systematisk exploatering av naturresurser genom utnyttjande av slav- och barnarbete (Amnesty International, 2016; UNICEF, 2026). Trots att DRK uppskattas ha resurser värda över 24 biljoner dollar - mer än något annat land i världen - lever majoriteten av befolkningen i extrem utsatthet och fattigdom (Zadeh, 2025; Discovery Alert, 2025). Denna paradox brukar ibland beskrivas som “resursernas förbannelse”, där ett lands naturresurser och rikedomar i marken inte leder till utveckling eller välstånd för det egna folket utan istället till våld, korruption och utländsk exploatering (Cederwall & Persson, 2012).

Situationen i DRK är en berättelse om årtionden av väpnad konflikt som har drivits av etniska spänningar, politiska maktkamper, korruption, och en långtgående kamp mellan diverse aktörer om kontroll över landets värdefulla naturresurser. Enligt Amnesty International har konflikten i DRK krävt över sex miljoner människors liv sedan 1998 och tvingat minst lika många på intern flykt, något som i synnerhet drabbat östra DRK som är mest resursrikt och där de väpnade konflikterna är som värst (2024). Denna text ämnar att ge en överblick av situationen utifrån tre centrala dimensioner: den externa systematiska exploateringen av DRK:s naturresurser, användningen av våld mot civila som medel för krigföring, och den komplexa geopolitiska dynamiken mellan Rwanda och DRK i den redan svåra resurskrisen (Amnesty, 2024; Merchant, 2023).

Mineralutvinning, modernt slaveri och global exploatering

DRK står för cirka 70 procent av världens produktion av kobolt; en mineral som är avgörande för hur en stor del av modern teknologi fungerar och som används för batterier i bland annat mobiltelefoner, datorer, elbilar, vitvaror, och medicinteknik (Bos & Pádros, 2025; Kennedy, 2024). Denna essentiella tillgång till resurser kommer dock till ett dyrt pris för DRK:s eget folk: Enligt rapporter från Amnesty International och andra organisationer arbetar hundratusentals människor - inklusive barn - i DRK:s gruvor under livsfarliga förhållanden (Salama, 2025; Save the Children, 2024). De som arbetar i gruvorna med att utvinna metaller gör ofta detta utan skyddsutrustning och de löper stor risk att drabbas av svår skada, sjukdom eller till och med död på grund av sådant som kollapsade gruvtunnlar och förgiftning från inandning av toxiskt damm (Kennedy, 2024; Amnesty International, 2024).

Barnarbete är utbrett i DRK, särskilt i de mer mineralrika provinserna i den östra delen av landet. UNICEF uppskattar att hundratusentals barn arbetar i gruvor i DRK, många av dem så unga som sju år (Prensa Latina, 2024; Salama, 2025). Ett stort antal av dessa drabbas av brutna ben, kroniska kroppsskador och förgiftning - skador som ej behandlas ordentligt och som kan orsaka livslångt lidande. Värst förhållanden är det i så kallade “artisanal mines”, dvs. småskaliga gruvor som kontrolleras av milisgrupper eller lokala kriminella nätverk (Save the Children, 2024). Där arbetar människor under rent slavliknande villkor med minimal ersättning (1 eller 2 amerikanska dollar per dag, ibland mindre eller inget alls), fastän mineralerna säljs vidare i globala leverantörskedjor för värden som är hundratals eller tusentals gånger högre (Salama, 2025). Det händer att barn endast blir betald i små mängder mat och vatten, vilket ökar utsattheten och gör dem fortsatt beroende av gruvarbete för sin överlevnad. Vissa barn rekryteras genom kidnappning eller tvång, andra tvingas arbeta i gruvorna för att försörja sina familjer och öka chanserna för överlevnad i ett samhälle som präglas av våld och extrem fattigdom (Amnesty International, 2016 & 2024).

Kobolt är inte den enda resursen som utvinns under brutala förhållanden i DRK. Marken är även rik på coltan, en mineral som likt kobolt är nödvändig för tillverkning av mobiltelefoner, datorer och annan avancerad elektronik. Andra åtråvärda mineraler som DRK innehar är guld, diamant, koppar, tungsten och uran. (Bos & Padrós, 2025). Tillsammans utgör dessa mineraler en av de mest strategiskt viktiga råvarubaserna i världen, varav mineraler såsom kobolt och coltan utgör grunden för den moderna globala teknologin. (Cederwall & Persson, 2012). Utan dessa resurser från DRK skulle stora delar av dagens digitala infrastruktur såsom batteriteknik, kommunikationssystem, medicinteknik och försvarsindustri, inte fungera som den gör. Globalt dominerande (och oftast väst-förankrade) techföretag såsom Google, Apple, Tesla, och Microsoft är beroende av dessa mineraler för att producera sin teknologi. Följaktligen köps de via komplexa handelsnätverk, där mellanhänder och globala handelsbolag medvetet blandar mineraler från gruvområden som präglas av tvångsarbete och konflikt, såsom östra DRK, med mineraler från mer reglerade gruvor (Zadeh, 2025; Zane & Chibelushi, 2025). Detta är en metodisk process för de stora techbolagen att kunna “röja spåren” efter sig, och därmed fortsätta köpa oetiskt utvunna råvaror utan att direkt behöva stå till svars för den involvering de har i de människorättsbrott som utvinningen bidrar till.

Trots DRK:s stora rikedomar i mån av naturresurser, så är det ett av de fattigaste länderna vad gäller levnadsstandard (FN-förbundet, 2025). Detta beror till stor del på neo-koloniala strukturer där globala stormakter och multinationella korporationer utövar ekonomisk kontroll över DRK:s naturresurser genom handelsavtal, skuldsättning och politisk påverkan (Sabaratnam, 2020). Flera rapporter, bland annat från Human Rights Watch och Reuters, visar att länder som USA, Kina, Frankrike, Ryssland, och Belgien har ekonomiska intressen i regionen och stödjer milisgrupper och korrupta politiker för att destabilisera landet (Mudge, 2025; Mier, 2025). Det är även dokumenterat hur de väpnade grupperna som kontrollerar gruvorna använder sina inkomster från mineralhandeln för att finansiera sin verksamhet, köpa vapen, och bibehålla kontroll över territorier. Dessutom har IMF och Världsbanken i flera decennier tillhandahållit lån till DRK med krav på privatiseringar och öppna marknader för utländska investeringar, vilket har försvagat statens kontroll över de egna resurserna (Oxfam, 2025; FN-förbundet, 2025). Dessa politisk-ekonomiska mekanismer är utformade för att gynna utländska aktörer och flytta DRK:s rikedomar ut ur landet, samtidigt som det sker på bekostnad av kongolesiska liv.

Konflikten mellan Kongo och Rwanda

En central dimension av den pågående krisen är den komplexa konflikten med Rwanda som har präglat DRK de senaste decennierna och som vuxit i intensitet. Även om konflikten ofta porträtteras som huvudsakligen etnisk eller säkerhetsmässigt motiverad, är den i hög grad sammanflätad med kampen om kontrollen över DRK:s enorma resurser (Zane & Chibelushi, 2025; Bos & Padrós, 2025). Efter folkmordet i Rwanda 1994, där hundratusentals tutsier dödades av hutuextremister, flydde ett stort antal medlemmar från den tidigare Huturegimen och dess miliser över gränsen från Rwanda till östra DRK (Merchant, 2023). Den nya rwandiska regeringen, ledd av den tutsiska Rwandan Patriotic Front (RPF), har fortsatt betrakta dessa grupper som ett säkerhetshot. Att eliminera hutu-miliser blev en motivering för Rwanda att genomföra militära interventioner i DRK, både genom direkta militära operationer och stöd till lokala rebellgrupper (Amnesty International, 2024).

Detta utgör dock inte hela verkligheten: forskning från bl.a. University of Antwerp och International Crisis Group visar att Rwandas inblandning i DRK inte enbart handlar om säkerhet, utan även om ekonomiska intressen (Mudge, 2025). Rwanda är ett litet land med begränsade mineralresurser, men exporterar ändå stora mängder kobolt, coltan och guld - mineraler som i praktiken utvinns i östra DRK (Bos & Padrós, 2024). Det är mycket som pekar på att Rwanda använder rebellgrupper som medel för att kontrollera gruvor och handelsflöden (Wafula, 2025). Genom att stödja väpnade grupper kan Rwanda indirekt säkra sin tillgång till mineraler som är mycket värdefulla inom den globala elektronikindustrin, samtidigt som man undviker internationell granskning och ansvar.

Rwanda - och även Uganda - har stöttat flera rebellgrupper som är aktiva i DRK. Den kanske mest framträdande av dem kallas för M23 (March 23 Movement), och har sedan 2024 attackerat och tagit kontroll över flera städer i östra DRK. En av dessa städer är Goma, som är den största staden i öst och dessutom en av landets mest resursrika städer. (Al Jazeera, 2025) Rapporter från FN-experter har bekräftat att M23 får militärt och finansiellt stöd från Rwanda och Uganda, trots att bägge ländernas regeringar förnekar all involvering (Mudge, 2025; Mier, 2025). 23M:s offensiver i DRK har varit mycket våldsamma och präglats av massakrer på civila, kidnappningar, tvångsrekrytering av barnsoldater, och systematiska attacker mot hela samhällen (Amnesty International, 2024). Milisgrupper som M23 och Rwanda-stödda aktörer, samt hutu-miliser, använder dessutom sexuellt våld som en form av krigföring (United Nations Population Fund, 2025).

Ett stort antal rapporter visar att kvinnor och flickor i DRK utsätts för våldtäkter, gruppvåldtäkter, tortyr och sexuellt slaveri, ofta inför sina familjer eller samhällen för att generera maximal terror och orsaka social upplösning (Lindgren & Svensson, 2022; UNICEF, 2026). FN:s rapporter visar även att det sexuella våldet har ökat i samband med att milisgrupperna expanderat sina territorier och intensifierat sina operationer. Våldet mot civila används inte bara som ett medel för att kontrollera och terrorisera befolkningen, utan också för att fördriva människor som bor i mineralrika områden, vilket möjliggör fortsatt exploatering av resurserna (Bos & Pádros, 2025). På grund av den politiska instabiliteten i DRK har många skyddsprogram för kvinnor och barn stängts ner enligt UNICEF, vilket gör dem än mer sårbara för exploatering och övergrepp (2026).

Världssamfundets respons

Världssamfundets reaktion på konflikten i DRK har sedan 1990-talet präglats av en kombination av diplomatiska initiativ, humanitär hjälp och fredsbevarande insatser. Trots detta har insatserna visat sig vara otillräckliga och i vissa fall kontraproduktiva (Mudge, 2025; United Nations News, 2025). Den internationella närvaron har inte lyckats stoppa konflikten, skydda civilbefolkningen från våld eller bryta de strukturer av exploatering som späder mer eld på konflikten.

Under 2025 intensifierades de diplomatiska ansträngningarna och Washington tog på sig rollen som medlare mellan Rwanda och DRK (Paravicini & Lewis, 2025). I juni 2025 undertecknades ett fredsavtal där båda länder svor att respektera varandras territoriella integritet, avstå från att stödja rebellgrupper, och lovade främja ekonomiskt samarbete (Mudge, 2025). Kort efter avtalet kom dock kritik från Human Rights Watch och andra människorättsorganisationer, som påpekade att avtalet i praktiken fokuserar mer på att säkra handelsflöden av mineraler än på att ställa ansvariga för övergrepp inför rätta eller stärka skyddet för civila. Dessa pekade på att avtalet riskerar att legitimera Rwandas fortsatta ekonomiska intressen i östra DRK och att mekanismer saknades för att dokumentera och åtala människorättsbrott (Mudge 2025; Amnesty International, 2024).

Parallellt med de diplomatiska insatserna har internationellt bistånd spelat en central roll i DRK. USAID, EU och FN har under lång tid givit DRK omfattande humanitärt stöd (World Food Programme, 2024). Biståndet har innefattat allt från förnödenheter och sjukvård, till utbildning och skydd för utsatta grupper. Under perioden 2024–2025 förvärrades dock säkerhetsläget så pass mycket att flera biståndsprogram tvingats avvecklas eller pausas. Humanitära organisationer har rapporterat att milisgrupper även attackerar hjälpfordon, plundrar förråd och hindrar hjälppersonal från att nå fram till behövande. (United Nations News, 2025) Åtminstone 25.6 miljoner människor, en fjärdedel av DRK:s befolkning, lider sedan 2024 av akut matbrist (World Food Programme, 2024). Denna humanitära kris har förvärrat den redan akuta situationen i DRK och gjort civila ännu mer sårbara för sjukdomar, undernäring och exploateringsarbete (Amnesty International, 2024).

FN:s fredsbevarande styrka MONUSCO i DRK, etablerad år 1999, är en av de största och mest påkostade fredsbevarande operationerna i FN:s historia (Stoney, 2023). Trots sin långtgående verksamhet har styrkan ofta kritiserats för ineffektivitet och bristande handlingskraft (Shikwambane, 2024). Civila i östra DRK har vid upprepade tillfällen vittnat om att FN-soldater inte ingriper vid milisattacker, och i rapporter beskrivs situationer där fredsbevarare avlägsnat sig från områden kort innan milisgrupper genomfört massakrer (ibid). Mycket pekar på att MONUSCO:s mandat är begränsat och att styrkan saknar tillräckliga resurser samt att den allmänpolitiska viljan att bekämpa väpnade grupper är svag. Bland lokalbefolkningen råder en känsla av misstro mot världssamfundet, eftersom FN:s närvaro ofta inte erbjuder något egentligt skydd (Stoney, 2023).

Slutsats

Krisen i DRK är en av de mest komplexa och tragiska i modern tid. För att skapa hållbar fred krävs att milisgrupper avväpnas och deras möjlighet till finansiering stoppas, att FN och regionala organisationer stärker sitt skydd av det kongolesiska civilsamhället och humanitär rätt, och att DRK får offentlig kontroll över sina egna resurser. Följaktligen måste sanktioner riktas mot internationella företag så att dessa med juridiska medel hålls ansvariga för sina exploativa leverantörskedjor, och att våld mot civila bekämpas genom rättsliga insatser och tillräckliga militära operationer av MONUSCO. Utan dessa åtgärder riskerar DRK att fastna i den onda cirkeln av att urholkas på både naturresurser och respekt för humanitär rätt. Inte minst behövs en ökad kunskap i media om exploateringen av Kongos resurser och människoliv, i och med att det dessvärre är vad vår teknologiska vardag bygger på.

Tilde Varnestig är Analytiker vid OAG.

Referenslista

Al Jazeera. (2025). “Rwanda-backed M23 strengthens its control over DRC´s Goma”. Tillgängligt via: Rwanda-backed M23 strengthens its control over DRC’s Goma | United Nations News | Al Jazeera (Hämtad 2026-01-10).

Mudge, Lewis. (2025). “Minerals for Peace? How to make the Rwanda-DRC deal stick.” Human Rights Watch. Tillgängligt via: Minerals for peace? How to make the Rwanda-DRC deal stick. | Human Rights Watch (Hämtad 2026-01-09)

Zane, D. & W, Chibelushi. (2025). "What's the fighting in DR Congo all about?”. BBC News. Tillgänglig via: DR Congo's M23 conflict: What is the fighting about and is Rwanda involved? (Hämtad 2026-01-08).

Bos, J. M. & Padrós, A. M. (2025). “Critical minerals contribute to instability in Africa”. DW News. Tillgängligt via: Critical minerals contribute to instability in Africa – DW – 09/15/2025 (Hämtad 2026-01-09)

Oxfam. “IMF and World Bank in Africa: Structural Adjustment and Its Consequences." Tillgängligt via: (PDF) The Impact of IMF and World Bank Policies on Africa (Hämtad 2025-01-10).

Salama, O. (2025). “The current state of child labour in cobalt mines in the Democratic Republic of the Congo.” Humanium. Tillgängligt via: The current state of child labour in cobalt mines in the Democratic Republic of the Congo - Humanium (Hämtat 2026-01-10).

Prensa Latina. (2024). “UNICEF: Over 360.000 children work in artisan mines in DRC”. Tillgängligt via: UNICEF: Over 360,000 children work in artisanal mines in DRC - Prensa Latina (Hämtad 2026-01-10)

Save the Children. (2024). “DRC: Cobalt mines, child labour and the green transition.” Tillgängligt via: DRC: Cobalt mines, child labour and the green transition | Save the Children International (Hämtad 2026-01-10).

Lindgren, M. & Svensson, A. (2022). “Kvinnans kropp - ett slagfält.” Örebro universitet. Tillgängligt via: FULLTEXT01.pdf (Hämtad 2026-01-08).

Merchant, Z. (2023). “Democratic Republic of the Congo.” Worldwithoutgenocide.org. Tillgängligt via: Democratic Republic of the Congo « World Without Genocide - Making It Our Legacy (Hämtad 2026-01-08).

UNICEF (2026). Sexuellt våld mot barn ökar kraftigt i DR Kongo. Tillgängligt via: UNICEF: Sexuellt våld mot barn ökar kraftigt i DR Kongo - Förenta Nationerna (Hämtad 2026-01-08)

Amnesty International. (2024). “Why is the Democratic Republic of Congo wracked by conflict?” Tillgängligt via: Why is the Democratic Republic of Congo wracked by conflict? - Amnesty International (Hämtad 2026-01-09).

Amnesty International. (2016). “This is what we die for: Human rights abuses in cobalt mining”. Tillgängligt via: Democratic Republic of Congo: "This is what we die for": Human rights abuses in the Democratic Republic of the Congo power the global trade in cobalt - Amnesty International (Hämtad 2026-01-07).

Kennedy, S. (2024). “Dangerous, unregulated cobalt mines boom as the need for batteries grows.” Yale Climate Connections. Tillgängligt via: Dangerous, unregulated cobalt mines boom as the need for batteries grows » Yale Climate Connections (Hämtad 2026-01-09).

United Nations News. (2025). “DR Congo crisis: Ockupation blocks UN mission from protecting civilians. Tillgängligt via: DR Congo crisis: Occupation blocks UN mission from protecting civilians | UN News (Hämtad 2026-01-09).

Cederwall, L. & Persson, R. (2012). “Resursförbannelsen - Myt eller verklighet?”. Lunds universitet. Tillgängligt via: Uppsatsmall (Hämtat 2026-01-08)

Zadeh, John. (2025). “The Democratic Republic of Congo’s $24 Trillion Natural Resource Treasure”. Discovery Alert. Tillgängligt via: DRC's $24 Trillion Mineral Wealth: World's Richest Resources (Hämtat 2026-01-07)

FN-förbundet. (2025). “Demokratiska Republiken Kongo.” Tillgängligt via: Demokratiska Republiken Kongo (Hämtad 2026-01-09).

Sabaratnam, M. (2020). The Globalisation of World Politics, 8th ed. pp. 167-168. Oxford University Press.

Mier, Anna. (2025). “Who profits from conflict in the Democratic Republic of the Congo?” Universidad de Navarra. Tillgängligt via: Who profits from conflict in the Democratic Republic of the Congo. Global Affairs. Universidad de Navarra (Hämtat 2025-01-10).

United Nations Population Fund. (2025). “UNFPA statement on sexual violence perpetrated against women and girls in the Eastern Democratic Republic of the Congo”. Tillgängligt via: UNFPA statement on sexual violence perpetrated against women and girls in the Eastern Democratic Republic of the Congo | United Nations Population Fund (Hämtad 2026-01-10).

Wafula, I. (2025). “The evidence that shows Rwanda is backing rebels in DR Congo.” BBC News. Tillgängligt via: DR Congo fighting: The evidence that shows Rwanda is backing M23 rebels (Hämtad 2026-01-10).

Stoney, A. (2023). “'24 Years of Missed Opportunities': How the UN Failed to Secure Peace in the DRC”. UN-Aligned. Tillgängligt via: '24 Years of Missed Opportunities': How the UN Failed to Secure Peace in the DRC (Hämtad 2026-01-10).

Shikwambane, T. (2024). “The Disengagement of MONUSCO in DRC: Did the UN Peacekeeping Mission Fail in the DRC?” Tillgänglig via: The Disengagement of MONUSCO in DRC: Did the UN Peacekeeping Mission Fail in the DRC? - Institute For Global Dialogue (Hämtad 2026-01-10).

World Food Programme. (2024). “Democratic Republic of the Congo Annual Country Report 2024.” Tillgänglig via: wfp.tind.io/record/130879/files/ACR Democratic Republic of the Congo 2024.pdf (Hämtad 2026-01-10).

Paravicini, G. & Lewis, D. (2025). “Inside the mine that feeds the tech world - and funds Congo’s rebels.” Reuters. Tillgängligt via: Inside the mine that feeds the tech world - and funds Congo’s rebels | Reuters (Hämtad 2026-01-10).