FN:s generalförsamling, december 1988 / RIA Novosti archive, Yuryi Abramochkin

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte nödvändigtvis Utrikespolitisk Aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Den 1 januari 2027 gör FN:s nya generalsekreterare sin första dag på jobbet, mitt i en tid av stormaktsrivalitet, krig och växande nationella intressen. Det internationella samarbetet sätts på prov och FN kritiseras återkommande för sin oförmåga att lösa konflikter och agera när säkerhetsrådet låser sig.

Är FN fortfarande relevant? Hur ska organisationen bedömas när dess agerande definieras av medlemsstaternas samarbetsvilja? Och vad blir den nya generalsekreterarens viktigaste uppgifter?

FN kan inte tvinga världens stater att enas. Därför blir den nya generalsekreterarens främsta uppgift att skapa förutsättningar för samarbete, i en värld som erbjuder allt mindre av det.

FN idag

Ur andra världskrigets spillror bildades FN den 24 oktober 1945, efter att FN-stadgan undertecknats i San Francisco fyra månader tidigare. De fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet (P5) fastställdes till USA, Kina, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike. [1] Organisationen blev en global mötesplats för allt från fredsinsatser och avkolonialisering till utveckling och mänskliga rättigheter. [2]

Under de drygt 80 år som gått sedan organisationen bildades har världen den verkar i förändrats avsevärt. Samtidigt har både FN:s roll och omvärldens förväntningar på organisationen skiftat. Men skiftet har varken varit snabbt eller enkelt för den institutionella jätten.

Idag beskrivs FN:s arbete genom tre övergripande områden: fred och säkerhet, mänskliga rättigheter, samt utveckling och fattigdomsbekämpning. Organisationens betydelse sträcker sig därför långt bortom säkerhetsrådets förmåga att ingripa i väpnade konflikter. Genom FN-systemets olika organ och program bedrivs bland annat humanitära insatser, flyktingstöd, folkhälsoarbete och internationellt utvecklingssamarbete. [3]

Samtidigt kritiseras FN för att vara alltför byråkratiskt, ineffektivt och oförmöget att lösa väpnade konflikter. [4] Organisationens finansiella problem försvårar dessutom möjligheterna att fullgöra sitt uppdrag. Parallellt med att de frivilliga bidragen minskar var 71,5% av de obligatoriska bidragen inte betalade i tid under 2026. Sena och obetalda medlemsavgifter skapar underskott och uppsägningar, allt medan FN:s handlingskraft och relevans fortsätter att ifrågasättas. [5]

Vidare blir säkerhetsrådet, som förväntas upprätthålla internationell fred och säkerhet, alltmer förlamat av P5:s vetorätt. Även när en övervägande majoritet av medlemsstaterna är överens räcker ett veto från P5 för att blockera rådet. [6] FN är därmed utsatt för både ekonomiska och politiska problem. Men hur ska dessa utmaningar vägas mot vad organisationen åstadkommer?

Är FN ens relevant?

FN:s relevans kan dock inte enbart bedömas utifrån dess förmåga att förhindra väpnade konflikter. Låsningarna i säkerhetsrådet visar hur svårt det är att agera när stormakternas intressen kolliderar, men organisationens betydelse är större. Frågan borde inte bara fokusera på vad FN misslyckas med, utan även på vad som skulle gå förlorat om FN:s faciliterande och operativa strukturer försvagades.

Den kritik som omger säkerhetsrådet är dock legitim. Rådet speglar den ökade konkurrensen bland stormakterna och konflikter i Ukraina, Sudan, Myanmar och Iran förblir olösta. Att säkerhetsrådet fortsatt representerar maktförhållandena efter andra världskriget innebär även att det inte reflekterar dagens styrkeförhållanden. För att bli relevant och bättre spegla den värld FN agerar i idag pågår aktiva diskussioner om en reform av säkerhetsrådet, där bland annat Tyskland, Indien och Brasilien gör anspråk på en permanent plats. Säkerhetsrådet som en gång var tänkt att förankra organisationen hos stormakterna riskerar annars att fortsätta blockera internationella samarbeten. [6]

Säkerhetsrådets begränsningar är dock bara en del av bilden. Genom humanitära insatser är FN:s program och fonder i högsta grad relevanta. FN förser årligen över 123 miljoner människor med mat och assistans, räddar 3 miljoner liv genom vaccinprogram och ger över 22 miljoner tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård. [7] Skulle FN försvagas är det inte bara de fredsbevarande insatserna och arbetet inom fred och säkerhet som tar smällen, utan riskerar även påverka de hundratals miljoner människor som fångas upp idag av FN:s arbete.

Samtidigt får FN:s roll inte missförstås. FN kommer inte att ”rädda världen” medan medlemsstaterna ser på. FN är medlemsstaterna och medlemsstaterna är FN. Utan den nationella viljan till samarbete kommer mycket lite att åstadkommas. För att citera FN:s andra generalsekreterare Dag Hammarskjöld:

”The United Nations was not created in order to bring us to heaven, but in order to save us from hell.” [8]

Citatet fångar en viktig poäng, lika relevant idag som när det sades. FN är inte en världsregering som kan undanröja alla konflikter och motsättningar mellan självständiga stater. Organisationens uppgift är snarare att begränsa de negativa konsekvenserna och skapa förutsättningar för gemensamma lösningar.

Vem får jobbet - och varför?

FN:s nya generalsekreterare kommer att bära ansvaret för att upprätthålla FN:s relevans, men kommer på samma gång behöva jobba i motvind. Den minskade aptiten för internationellt samarbete bland många medlemsstater gör jobbet som världsdiplomat och medlare till allt annat än enkelt. Så vem kan axla denna utmanande roll?

FN-stadgan ägnar endast en mening åt utnämningen. Artikel 97 fastställer att generalsekreteraren utses av generalförsamlingen på rekommendation av säkerhetsrådet. [9] Trots att generalförsamlingen formellt utser generalsekreteraren har säkerhetsrådet den verkliga makten då generalförsamlingen vid alla tidigare val godkänt den rekommenderade kandidaten. [10]

Under större delen av FN:s historia har diskussionerna om kandidaterna förts bakom stängda dörrar. Sedan 2015 har transparensen ökat och nominerade kandidater får nu möjligheten att presentera sina visioner och svara på frågor under öppna, interaktiva dialoger i generalförsamlingen. Den mer öppna processen innebär att media, civilsamhället och medlemsstaterna kan granska kandidaterna innan valet är gjort, trots att den verkliga kampen fortfarande utspelar sig i säkerhetsrådet. I rådet genomförs sedan informella omröstningar, så kallade straw polls, där minst nio av medlemmarnas 15 röster, samt inget veto från P5, krävs för att en kandidat ska rekommenderas. [10]

I årets process är det ännu inte klart vilken kandidat som åtnjuter stöd från säkerhetsrådet. Vid den senaste omröstningen den 16 oktober ligger dock costaricanen Grynspan bäst till. Hon har samlat de nio positiva röster som krävs men har fortfarande två av P5 emot sig. Tätt bakom följer guyananen Rodrigues-Birkett och argentinaren Grossi, båda med åtta positiva röster samt två negativa från P5. [11]

Ofta följs den informella rotationsordningen mellan regionala grupper som i år pekar på att nästa generalsekreterare förväntas komma från Latinamerika eller Karibien. Även frågan om FN får sin första kvinnliga generalsekreterare är omdebatterad. [10]

Valet handlar alltså inte bara om vad kandidaten står för eller dess visioner. Det handlar även om vad hen symboliserar. FN uppmanar medlemsstater att överväga en kvinnlig generalsekreterare, något som skulle innebära ett historiskt skifte och ge FN:s globala arbete för jämställdhet ökad legitimitet. Om nästa generalsekreterare blir en kvinna, kommer från Latinamerika eller Karibien, eller representerar en annan region är upp till stormakterna att avgöra, medan resten av världen får vänta och se.

Nästa generalsekreterares utmaningar

Oavsett vem som svär ämbetseden inför generalförsamlingen den 1 januari kommer hen att mötas av en uppsjö utmaningar. Generalsekreteraren möter samtidigt växande klimatförändringar, AI-kapplöpning, stormaktsrivalitet, handelskrig, ett ökat antal väpnade konflikter och mycket mer. Med de förväntningar som omvärlden har på FN kommer samtliga utmaningar kräva behandling, och svåra beslut kommer behöva tas.

Den övergripande uppgiften blir dock att den nya generalsekreteraren måste arbeta för att minska låsningarna mellan stormakterna. Den multipolära miljön kräver lyssnande, förståelse och handling från alla stater och generalsekreterarens utmaning blir att få alla att delta. Som Guterres betonade innan han tillträdde “Time for leaders to listen … And it is time for the United Nations to do the same”. [12] Genom att lyssna och agera för ökad förståelse kan FN fortsätta vara den plats där globala frågor diskuteras och beslutas.

Om stormakterna istället väljer att i högre grad agera utanför FN:s ramverk riskerar organisationen att förlora både sitt inflytande och sin legitimitet som fredsfacilitator. Små och medelstora stater skulle samtidigt få mindre möjlighet att påverka hur internationella utmaningar hanteras. En världsordning där makt väger tyngre än gemensamma regler skulle inte innebära att motsättningar försvinner, utan att möjligheterna att begränsa dem försvagas. Just därför har generalsekreteraren en viktig och utmanande uppgift i att övertyga stormakterna att FN är den arena där konflikter och samarbeten bör behandlas.

När den nya generalsekreteraren nu ska väljas är de globala frågorna kyligare än på länge. Det inhemska fokuset på försvar, energi, migration och ekonomi dominerar i många medlemsstater och 90-talets internationella vindar är som bortblåsta. Utan press från medborgare och civilsamhälle pågår en finans- och representationskris i FN där stormakterna tar mer plats och bidragen minskar. [5] För att motverka denna negativa utveckling av FN:s operativa roll kan generalsekreteraren bidra till att synliggöra den globala agendan.

Efter tio år på jobbet är Guterres ett välkänt ansikte. Den nya ledaren kan dock med nyfikenhet och entusiasm dra till sig uppmärksamhet, och kanske även finansiering. Genom att lyfta vikten av internationellt samarbete i media kan staternas tillbakadragande av globalt ansvarstagande vändas, i alla fall bromsas.

Problemet är inte att stater tycker olika, det har de alltid gjort, men när allt färre talar om och agerar på de globala problemen, utmaningarna och möjligheterna riskerar det internationella samarbetet att minska. Den nya generalsekreteraren står därför inför stora utmaningar, där FN:s roll som faciliterande och operativ organisation båda måste hanteras.

Slutsats - vad kan man åstadkomma på världens svåraste jobb?

FN är inte vad det en gång var, men det är inte heller världen det verkar i. Nästa generalsekreterare kommer inte likt en trollkarl lyckas lösa världens konflikter på egen hand, avskaffa stormakternas rivalitet eller tvinga medlemsstaterna att prioritera internationella intressen före nationella. Att förvänta sig detta hade varit att missuppfatta både FN:s och generalsekreterarens roll.

Lika fel hade det varit att säga att generalsekreteraren saknar betydelse. I en allt mer multipolär värld kan rollen bidra till att hålla diplomatiska kanaler öppna, stärka organisationens trovärdighet och sätta den internationella agendan på kartan. Frågan blir därför inte om nästa generalsekreterare kan rädda FN, utan om hen kan rusta organisationen för en värld där samarbete blivit svårare, men inte mindre nödvändigt.

Världens svåraste jobb får en ny innehavare den 1 januari 2027. Vem det blir och hur väl personen lyckas möjliggöra internationellt samarbete återstår att se.

David Mattiasson är analytiker vid OAG.

Referenser

[1] United Nations, History of the United Nations, United Nations, n.d., History of the United Nations | United Nations [Använd 15/10]

[2] United Nations, Main Bodies, United Nations, n.d., Main Bodies | United Nations [Använd 22/10]

[3] United Nations, The 3 pillars of the United Nations, United Nations, n. d., The 3 pillars of the United Nations | United Nations [Använd 15/10]

[4] International Crisis Group, Ten Challenges for the UN in 2026-2027, International Crisis Group, 2026, Ten Challenges for the UN in 2026-2027 | International Crisis Group [Använd 21/10]

[5] Ellmers, B., How the UN funding crisis will worsen in 2026, Global Policy Forum Europe, 2026, How the UN funding crisis will worsen in 2026 | Global Policy Forum Europe [Använd 16/10]

[6] Gowan, R., The U.N. Security Council is Struggling. We Still Need It, Time, 2025, The U.N. Security Council is Struggling. We Still Need It [Använd 21/10]

[7] United Nations, UN Card 2025, United Nations, 2025, un_card_2025_e.pdf [Använd 20/10]

[8] Dag Hammarskjöld Foundation, A day of remembrance – and a reminder of the United Nations’ reason for existence, Dag Hammarskjöld Foundation, 2021, A day of remembrance – and a reminder of the United Nations’ reason for existence [Använd 19/10]

[9] Dugan, H., The Selection of the UN Secretary General: Process, Practice, and the Pathway to 2027, CIRSD, n. d., The Selection of the UN Secretary General: Process, Practice, and the Pathway to 2027 - CIRSD [Använd 20/10]

[10] Simonoff, M., The Process for Selecting the Secretary-General of the United Nations, Center on International Cooperation New York University, 2025, The-Process-for-Selecting-the-Secretary-General-of-the-United-Nations-October-2025.pdf [Använd 20/10]

[11] GWL Voices, First Color-Coded Straw Poll for UN Secretary-General: Grynspan Leads With Nine “Encourage” Votes, but No Candidate Avoids a Potential Veto, GWL Voices, 2026, First Color-Coded Straw Poll for UN Secretary-General: Grynspan Leads With Nine “Encourage” Votes, but No Candidate Avoids a Potential Veto | GWL Voices [Använd 21/10]

[12] Lee, J., 8 Key Quotes from Secretary-General-designate António Guterre, United Nations Foundation, 2016, 8 Key Quotes from Secretary-General-designate António Guterres | unfoundation.org,[Använd 21/10]