Brasiliens president Lula håller valmöte inför presidentvalet 2026 / Lula Oficial

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte nödvändigtvis Utrikespolitisk Aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

I oktober väljer Brasilien president för de kommande fyra åren. Brasilianska opinionsmätningar pekar mot en jämn strid mellan den sittande presidenten Lula och Flávio Bolsonaro, som är son till den tidigare presidenten Jair Bolsonaro. [1] Valet handlar inte bara om Brasiliens egen riktning, utan ger också en fingervisning om vart Sydamerika är på väg. Kontinenten har de senaste åren genomgått en högervåg, efter att en vänstervåg svept över den åren innan. Det är inte första gången det sker, utan den senaste cykeln i vad man kan kalla Sydamerikas politiska tidvatten.

Den första vågen

Den första vågen inleddes den 6 december 1998, när Hugo Chávez valdes till president i Venezuela. Därefter fick allt fler sydamerikanska länder vänsterledare, även sådana utan tidigare historia av vänsterstyre. Brasilien tillhör den senare kategorin, med Lulas första valseger 2002. [2] Den första vågen blev den mest långvariga, till stor del tack vare en råvaruboom driven av exporten till Kina. Intäkterna användes bland annat till att finansiera välfärdsprogram. [3] Vågen kom att nå sin peak 2010 när endast Colombia hade en högerorienterad regering. Kort därefter började vågen att dra sig tillbaka.

Det första tillbakadragandet

Liksom vågen inleddes tillbakadragandet med Hugo Chávez, denna gång genom hans död den 5 mars 2013. Venezuela förblev visserligen vänsterstyrt, i huvudsak med icke-demokratiska medel, men dödsfallet var ett hårt slag mot vänstern i regionen eftersom Chávez var en av dess främsta galjonsfigurer. Den andra galjonsfiguren, Lula, var fortfarande politiskt aktiv men hade lämnat presidentposten efter två mandatperioder och efterträtts av Dilma Rousseff 2010. Samtidigt mattades råvaruboomen av och de kinesiska investeringarna minskade. Fattigdomen ökade, och med den missnöjet med de styrande vänsterregeringarna. Tillbakadragandet tog fart på allvar 2015, när Argentina valde den högerorienterade Mauricio Macri. [4] Under 2016 avsattes president Rousseff, med korruptionsskandalen Lava Jato som politisk fond. Lula dömdes senare och satt fängslad mellan 2018 och 2019. Det första tillbakadragandet nådde sin kulmen 2018, när Jair Bolsonaro valdes till president i Brasilien. [5]

Den andra vågen och tillbakadragandet

Det tog inte lång tid innan en andra våg av vänsterorienterade segrar svepte över Sydamerika. Redan under det första tillbakadragandet bröt protester ut mot flera högerregeringar i bland annat Chile och Colombia. 2019 tog den andra vågen fart när Argentina valde en ny vänsterorienterad president. [6] Genomslaget kom 2021 och 2022, när Peru, Chile och Colombia valde vänsterpresidenter. Colombias val väckte störst internationell uppmärksamhet, eftersom det var första gången en vänsterkandidat vann där. [7] I slutet av 2022 blev Lula åter president efter en knapp seger över Bolsonaro. [8] Att många sittande regeringar föll under 2020-talets första år var väntat eftersom den globala trenden var att sittande makthavare förlorade de första valen efter covid-19-pandemin.

Ett återkommande drag under den andra vågen var att vänsterkandidaterna sällan vann stort, utan med knappa marginaler. Att vågen drog sig tillbaka snabbt var därför ingen överraskning. En bidragande faktor var att någon ekonomisk boom uteblev. Reformerna kunde inte finansieras utan att kostnaderna föll över på väljarna. När tillbakagången väl drog igång ledde Argentina vägen igen, med valet 2023 av den radikalt högerorienterade Javier Milei. [9] Trenden har fortsatt sedan dess, då Peru, Chile och Colombia under 2026 valde högerpresidenter, återigen med små marginaler mellan kandidaterna.

Brasiliens nuvarande läge i det andra tillbakadragandet

Som nämndes i början står Brasilien inför ett presidentval som ser ut att avgöras mellan Lula och Jair Bolsonaros son Flávio. Precis som 2018 hålls det mitt under ett pågående tillbakadragande, men det är inte den enda likheten. I båda fallen var en av förhandsfavoriterna frihetsberövad, Lula 2018 och Jair Bolsonaro 2026, vilket påverkade kandidatfältet. Utifrån mönstret från det första tillbakadragandet borde det innebära en ny seger för en Bolsonaro, eftersom vinden i Sydamerika blåser åt det hållet just nu.

En viktig skillnad mellan 2018 och 2026 är att Lula inte kunde delta i valet 2018 så han satt i fängelse. Innan uteslutningen fastställdes ledde han opinionsmätningarna och hade sannolikt vunnit valet även från sin fängelsecell. [10] Inför 2026 är läget delvis detsamma. Lula leder i samtliga mätningar och är i skrivande stund favorit till omval. Skillnaden är att marginalen till Bolsonarokandidaten är betydligt mindre, vilket gör en ny president Bolsonaro fullt möjlig.

En detalj som också skulle kunna påverka hur valet och det politiska läget i Sydamerika utspelar sig är Donald Trumps återkomst till Vita huset. Sedan Trump återvaldes 2024 har hans uttalanden mot flera länder, och deras efterföljande gensvar, påverkat flera val. De tydligaste exemplen är valen i Kanada och Danmark. I båda fallen låg regeringen illa till i opinionsmätningarna och allt talade för att oppositionen skulle komma till makten. Men efter att Trump talade om att annektera antingen hela landet i Kanadas fall eller delar av det i Danmarks fall, och båda regeringarna gjorde ett tydligt motstånd mot uttalanden, så vände opinionen och de sittande partierna behöll makten.

Trump har visserligen inte gjort några liknande uttalanden mot Brasilien, men då han och Lula står så långt ifrån varandra ideologiskt är det inte förvånande om de har råkat i luven på varandra. Trump har visat att han är beredd att ingripa i andra länders politik om de beter sig på ett sätt han ogillar, där det mest dramatiska exemplet var när han kidnappade Venezuelas president Maduro i början av 2026. Men det är inte helt lätt att sätta fingret på hur det kommer påverka valet i Brasilien. Sannolikheten att det kan leda till att fler ställer sig bakom Lula för att stå upp mot USA är lika stor som att fler ställer sig bakom Bolsonaro för att vara säker på att man kommer vara på Trumps goda sida. I ett land med röstplikt kan även små opinionsförskjutningar bli avgörande.

Det som är tydligt är att valet i Brasilien kommer att vara som en metronom för vilket håll inte bara Sydamerika, utan även stora delar av omvärlden kan röra sig politiskt. Vinner Lula kan det tolkas som att vänsterpolitik fortfarande har en plats i Sydamerika och omvärlden, och att det lönar sig att stå emot påtryckningar från USA. En ny Bolsonaro-seger kan istället tolkas som att högern blir den ledande kraften i Sydamerika. Det är inte heller uteslutet att detsamma gäller Europa, där högerpartier har gått framåt både i opinionen och i lokala val i flera av de mest inflytelserika länderna. Det är förstås svårt att dra säkra slutsatser av ett enskilt val, men politiska svallvågor ska inte underskattas.

Avslutning

Åt vilket håll går Brasilien och Sydamerika? Utifrån intervallen mellan de senaste vågorna och tillbakadragandena framstår det politiska läget som volatilt, och nästa svängning bör inte dröja. Beroende på utfallet kan det brasilianska valet antingen bli början på den vågen eller kulmen på det senaste tillbakadragandet. Oavsett vilket måste omvärlden räkna med att den sittande presidenten sannolikt inte sitter kvar efter nästa val, och att motparten i förhandlingar därför kan föra en helt annan politik inom kort. Sydamerika kan förstås vara på väg mot en stabilare period, liknande den under den första vågen. Fram till dess bör man utgå från att den politiska inriktningen fortsätter att gå fram och tillbaka likt tidvattnet.

Tristan Viel Lamare är analytiker vid OAG.

Referenser

[1] UOL. Agregador de pesquisas. (2026) https://noticias.uol.com.br/eleicoes/agregador-de-pesquisas-eleitorais/ (hämtad 2026-09-08)

[2] Miroff, N. Latin America’s political right in decline as leftist governments move to middle. The Guardian. (28/1 2014). https://www.theguardian.com/world/2014/jan/28/colombia-latin-america-political-shift (hämtad 2026-09-05)

[3] Landsberg-Rodríguez, D. Life after Populism? Reforms in the Wake of the Receding Pink Tide. Georgetown Journal of International Affairs. 17:2 (2016) s. 56-65 https://www.jstor.org/stable/26396172

[4] Noel, A. The Year the ‘Pink Tide’ Turned: Latin America in 2015. Vice. (29/12 2015). https://www.vice.com/en/article/the-year-the-pink-tide-turned-latin-america-in-2015/ (hämtad 2026-09-05)

[5] Watmough, S. P. Jair Bolsonaro: Far-Right Firebrand and Cheerleader for Dictatorship. (2021) ECPS Leader Profiles. European Center for Populism Studies (ECPS). https://doi.org/10.55271/lp0008

[6] Resurgence of the ‘Pink Tide’? Revisiting Left Politics in Latin America. EWP Engage. (23/12 2019) https://www.epw.in/engage/article/resurgence-pink-tide-revisiting-left-politics (hämtad 2026-09-07)

[7] Galindo, J. How Colombia shifted to the left. El País. (20/6 2022). https://english.elpais.com/international/2022-06-20/how-colombia-shifted-to-the-left.html (hämtad 2026-09-07)

[8] Grattan, F. Latin America’s 'pink tide' leaders congratulate Brazil’s Lula on election win. Reuters. (31/10 2022). https://www.reuters.com/world/americas/latin-americas-pink-tide-leaders-congratulate-brazils-lula-elec tion-win-2022-10-31/ (hämtad 2026-09-07)

[9] Buschlüter, V. Javier Milei: Argentina’s far-right outsider wins presidential election. BBC (20/11 2023). https://www.bbc.com/news/world-latin-america-67470549 (hämtad 2026-09-07)

[10] Mortari, M. Bolsonaro vê rejeição chegar a 61% e risco de “voto útil” contrário crescer, mostra XP/Ipespe. InfoMoney. (31/8 2018). https://www.infomoney.com.br/politica/bolsonaro-ve-rejeicao-chegar-a-61-e-risco-de-voto-util-contrario -crescer-mostra-xp-ipespe/ (hämtad 2026-09-07)