Denna text är skriven av Hanna Lindqvist, språkrör vid Grön Ungdom på inbjudan av Utrikespolitisk Afton, i anslutning till vårt årliga panelsamtal om den svenska utrikesdeklarationen. Samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund har bjudits in att skriva ett inlägg för oss. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte nödvändigtvis Utrikespolitisk aftons inställning.

Redaktionell kontakt: oag@utrikespolitiskafton.com

Grön Ungdoms utrikespolitiska utgångspunkt tar sin grund i internationell solidaritet, folkrättens okränkbarhet och insikten om att vår tids största säkerhetshot är tätt sammanflätade med klimatkrisen, ökande ojämlikhet och demokratins tillbakagång. I en värld där väpnade konflikter blir fler, stormaktsrivaliteten hårdnar och civila i allt större utsträckning drabbas, krävs en utrikespolitik som kombinerar säkerhet med rättvisa, och militär beredskap med förebyggande insatser.

Den svenska utrikespolitiken kan inte reduceras till reaktiva svar på akuta kriser. Tvärtom krävs ett långsiktigt perspektiv där fred, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling ses som ömsesidigt beroende. Mot denna bakgrund identifierar Grön Ungdom fem centrala utrikespolitiska prioriteringar: ett konsekvent stöd till Ukraina utan att samtidigt finansiera Rysslands krig, ett tydligt folkrättsligt ansvarstagande i Gaza, ett stärkt internationellt bistånd, ett fördjupat europeiskt säkerhetssamarbete samt ett ökat engagemang för Västsaharas rätt till självbestämmande.

Ukraina: stöd till frihet kräver ett slut på fossilt beroende

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina utgör ett flagrant brott mot folkrätten och en direkt attack på den europeiska säkerhetsordningen. Ukrainas rätt till territoriell integritet och självbestämmande måste försvaras politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt. Samtidigt är det uppenbart att Europas svar präglas av motsägelser. Flera EU-länder har fortsatt att importera rysk olja och gas även efter invasionen, vilket innebär att Rysslands krigsmaskin fortsatt finansieras genom europeiska energibetalningar (International Energy Agency).

Detta blottlägger ett grundläggande säkerhetspolitiskt problem: Europas beroende av fossila bränslen är inte bara ett klimatmisslyckande, utan ett säkerhetshot. En snabb och rättvis omställning bort från fossil energi är därför inte en sidofråga i utrikespolitiken, utan en förutsättning för att underminera auktoritära regimers ekonomiska bas. Detta är också bakgrunden till EU:s satsningar inom ramen för REPowerEU-strategin, vars syfte är att minska unionens beroende av rysk energi (EU-kommissionen).

Samtidigt har EU gett omfattande politiskt, ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina (Europeiska rådet). För att detta stöd ska vara långsiktigt trovärdigt krävs dock att EU konsekvent bryter sina energiband till Ryssland och betraktar klimatpolitiken som en integrerad del av säkerhetspolitiken.

Gaza: folkrätt, humanitärt ansvar och skydd av civila

Folkmordet i Gaza har lett till en humanitär katastrof av historiska proportioner. Det omfattande och systematiska våldet mot civila, förstörelsen av samhällsbärande infrastruktur och blockaden av livsnödvändig hjälp har aktualiserat allvarliga folkrättsliga frågor. Situationen har också prövats i Internationella domstolen, där domstolen beslutat om provisoriska åtgärder med hänvisning till folkmordskonventionen (International Court of Justice).

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har återkommande varnat för omfattande brott mot internationell humanitär rätt och för de civila konsekvenserna av krigföringen (OHCHR). Oavsett den slutliga juridiska bedömningen är det tydligt att det pågår handlingar som riskerar att utgöra folkmord, och att det internationella samfundet har ett ansvar att agera.

Grön Ungdom menar att Sverige måste inta en tydligare roll för att skydda civila och värna folkrätten. Det innebär bland annat ett fullt och långsiktigt stöd till UNRWA, som i praktiken är den enda organisation som har den infrastruktur, närvaro och legitimitet som krävs för att bedriva humanitärt arbete i Gaza (UNRWA). Att ifrågasätta eller dra in stödet till UNRWA riskerar att förvärra lidandet för civilbefolkningen.

Därtill bör Sverige ta emot patienter från Gaza som är i akut behov av vård. Världshälsoorganisationen har beskrivit situationen som ett sammanbrott för hälso- och sjukvårdssystemet i Gaza (WHO). Svensk sjukvård har uttryckt både vilja och kapacitet att bidra, men har hindrats av politiska beslut. Att neka svårt skadade civila vård är oförenligt med Sveriges humanitära åtaganden.

Biståndet: det mest effektiva fredsverktyget

Ett av de mest oroande dragen i svensk utrikespolitik de senaste åren är de kraftiga nedskärningarna i biståndet. Detta sker trots omfattande forskning och erfarenhet som visar att bistånd är ett av de mest effektiva verktygen för att förebygga konflikter, minska fattigdom och stärka samhällens motståndskraft. Organisationer som OECD och FN lyfter särskilt fram biståndets roll i konfliktförebyggande arbete och långsiktigt fredsbyggande (OECD; UNDP). När biståndet minskar försvagas civilsamhällen, demokratiska institutioner och möjligheten att hantera klimatrelaterade risker – faktorer som i sin tur ökar risken för väpnade konflikter.

Sambandet mellan klimatförändringar och säkerhet är väldokumenterat i säkerhetspolitiska analyser (SIPRI). Grön Ungdom anser därför att biståndet inte bara måste återställas, utan stärkas, med särskilt fokus på klimatfinansiering, jämställdhet och konfliktförebyggande insatser. Europeiskt säkerhetssamarbete i en ny geopolitisk verklighet

Den globala säkerhetsordningen genomgår en snabb förändring. Antalet väpnade konflikter ökar, demokratier är på tillbakagång och USA – länge betraktat som en garant för den liberala världsordningen – uppvisar en alltmer oförutsägbar utrikespolitik. Uttalanden om territoriella anspråk och hot mot allierade illustrerar de risker som följer av ett ensidigt beroende av amerikanskt ledarskap.

Grön Ungdom menar att Sverige, samtidigt som Nato-medlemskapet är ett faktum, måste arbeta för att stärka Europas egen förmåga att agera för fred och säkerhet. EU har redan idag en gemensam säkerhets- och försvarspolitik, men samarbetet är begränsat i omfattning och mandat (EEAS). Flera analyser pekar på behovet av ökad samordning, gemensam materialproduktion och stärkt operativ kapacitet inom EU (European Parliament Research Service). Detta visar tydligt att det civila beredskap samarbetet måste stärkas och att vi inte kan förlita oss helt på USA utan måste bygga upp en självständig och ansvarsfull säkerhetspolitik.

I en ideal värld skulle militära kärnvapenallianser höra till det förflutna. Men i dagens säkerhetspolitiska läge krävs pragmatiska lösningar som minskar sårbarheten och stärker Europas handlingsutrymme, utan att överge grundläggande värderingar om fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Vi vill se en tydlig ambition och att Sverige ska vara drivande i en ömsesidig nedrustning.

Västsahara: Afrikas sista koloni

Sveriges utrikespolitik bör också omfatta konflikter som under lång tid hamnat i skymundan. Västsahara är fortfarande ett av FN:s klassiska fall av oavslutad avkolonisering, där det sahrawiska folket förnekats rätten till självbestämmande i strid med internationell rätt (FN/MINURSO). Internationella bedömare beskriver konflikten som fastlåst, med betydande humanitära och

politiska konsekvenser (International Crisis Group). Grön Ungdom vill se ett aktivt svenskt stöd för en rättvis och fredlig lösning i enlighet med folkrätten, inklusive rätten till självständighet.

Avslutning

Sammantaget kräver dagens globala utmaningar en utrikespolitik som inte kompromissar med mänskliga rättigheter, som ser klimatpolitiken som det det faktiskt är, en säkerhetspolitik och som vågar tänka långsiktigt. Grön Ungdoms utrikespolitiska mål är tydliga: en värld där säkerhet byggs genom solidaritet, rättvisa och hållbarhet – inte genom dubbelmoral, kortsiktighet eller fortsatt fossilberoende.

Referenslista

1. International Energy Agency. Europe’s Energy Security and Russia’s War on Ukraine. Paris: IEA, 2022.

2. SIPRI. Yearbook: Armaments, Disarmament and International Security. Stockholm: SIPRI.

3. United Nations Development Programme. Preventing Violent Conflict. New York: UNDP, 2021.

4. OECD. States of Fragility. Paris: OECD Publishing.

5. International Crisis Group. Western Sahara: Stalemate or Solution? Bryssel: ICG.

6. European Union External Action Service. Common Security and Defence Policy. Luxemburg: Publications Office of the EU.

7. United Nations. Report of the Secretary-General on the Situation in Western Sahara. New York: United Nations.