Vapenexporten i världen

james Edwards/ Unsplash

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Kontakt: oag@utrikespolitiskafton.com

Elin Parviainen

Analytiker, Utrikespolitisk Afton

Introduktion

I samband med våldsamma krig och konflikter samt Sveriges inträde i Nato har frågor om försvaret fått allt större utrymme i media, både nationellt och internationellt. Men en fråga som lyser med sin frånvaro är vapenexport. Vapenexport är en kontroversiell verksamhet där transparensen är begränsad. Den bristande insynen kring denna handel ger upphov till en rad problem som måste adresseras för att främja global fred och säkerhet. Vad vet vi egentligen om Sveriges och de globala stormakternas vapenexport? Är det viktigt att ha insyn? 

Analys 1 – Omfattande industri

Vapenindustrins värde nådde 597 miljarder dollar år 2022 (1), den inkluderar då försäljning av vapen och militära tjänster. USA, Frankrike, Ryssland, Kina och Tyskland är världens fem största vapenexportörer i given ordning (2). Länder i Asien, Oceanien och Mellanöstern fortsätter att importera stora mängder vapen årligen i jämförelse med europeiska länder. I och med starten av kriget i Ukraina 2022 blev landet den fjärde största importören av vapen 2022-23 efter att ha mottagit vapen från över 30 stater. En betydande konsekvens av bristen på öppenhet är att vapenexporten kan användas som ett verktyg för politisk manipulation och exploatering. Genom att sälja vapen till auktoritära regimer eller konfliktpartier kan vissa länder främja sina egna intressen på bekostnad av mänskliga rättigheter och demokratiska värden. Detta underminerar inte bara möjligheterna till fred och stabilitet utan också det internationella samfundets förmåga att främja rättvisa och hållbar utveckling. Något som bland annat exemplifieras av den ökade vapenimporten inom Oceanien och Asien i samband med Kinas ökade ambitioner i framförallt det Sydkinesiska havet och landets stora vapenexport till Pakistan (3). 

Analys 2 – Outsourcing av ansvar

I diskussionen om vapenindustrin och därmed den globala säkerhets-och försvarsindustrin kan inte privata militära företag (PMF) och dess användning i konventionella krig uteslutas. Privata militära företag (PMF) är kommersiella organisationer som erbjuder militära och säkerhetsrelaterade tjänster åt regeringar, företag och andra kunder. Några exempel på sådana organisationer är Academi (fd Blackwater), Triple Canopy, G4S och Wagner Group. Även PMFs kan delas in i olika modeller med olika nivåer av kontrovers, den Sydafrikanska (liknas med traditionella legosoldater), USA Blackwater (militärt entreprenörskap) och Wagner modellen (paramilitär kriminell grupp) (4). Genom outsourcing av militära funktioner till privata företag riskerar vi att underminera demokratiskt ansvar, öka risken för missbruk och kränkningar av mänskliga rättigheter samt skapa incitament för fortsatt konflikt och våld för att upprätthålla lönsamheten för dessa företag. 

Analys 3 – Internationell insyn

Bristen på insyn inom vapenindustrin är en oroande faktor som bidrar till oklarhet kring var vapen exporteras och hur de används. Trots internationella avtal och regler om vapenexport finns det ofta begränsad öppenhet och rapportering kring detta ämne. Detta innebär att det är svårt att få en heltäckande bild av vilka länder som köper vapen och hur de används i slutändan. Denna brist på transparens försvårar övervakning av eventuella överträdelser av mänskliga rättigheter eller olaglig användning av vapen. Chefen för Interpol Jürgen Stock har uppmanat länder att samarbeta gällande vapenspårning av de vapen som exporterats till Ukraina. Stock varnar att efter krigets slut kommer den svarta marknaden överflödas av vapen som exporterats till Ukraina, redan nu övervakar kriminella grupper vapenflödet med skydd av den kaotiska situationen på slagfältet (5).

Analys 4 - Korruption

Korruption inom vapenexporten utgör en allvarlig utmaning för global säkerhet och stabilitet. Genom muta, bestickning och oegentligheter kan korrupta aktörer underlätta eller påverka vapenhandeln på sätt som kan leda till ökade risker för konflikter, människorättskränkningar och spridning av vapen till olagliga aktörer. Korruptionen inom vapenexporten underminerar inte bara demokratiska principer och rättsstatsprinciper, utan kan också skapa instabilitet och risker för säkerheten på regional och global nivå. För att bekämpa korruption inom vapenexporten krävs strikt reglering, ökad transparens och ansvarsskyldighet, samt internationellt samarbete för att övervaka och reglera handeln med vapen på ett effektivt sätt. Al-Yamamah-avtalet.

Elin Parviainen är analytiker vid Omvärldsanalysgruppen.

Källförteckning

1 SIPRI. “Rise in SIPRI Top 100 arms sales revenue delayed by production challenges and backlogs”. 4/12/2023. SIPRI.org (31/03/2024)

2 SIPRI. Pieter D. Wezeman, Katarina Djokic, Mathew George, Zain Hussain, Siemon T. Wezeman. “Trends in international arms transfers, 2023”. 04/2024. SIPRI.org (10/04/2024) 

3 The Economic Times. “India remains world’s largest arms importer, Russia its top supplier”. 12/03/2024. The Economic Times. (10/04/2024)

4 ART. Council of the European Union - General Secretariat. “The business of war - Growing risks from private military companies”. 31/08/2023. Consilium.europa.eu. (18/04/2024) 

5 Kim, Willsher. The Guardian. “Arms sent to Ukraine will end up in criminal hands, says Interpol chief”. 2/06/2022. The Guardian. (16/04/2024) 

Estlands digitala demokrati – en förebild för omvärlden

Gleb Makarov/Unsplash

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: info@utrikespolitiskafton.com

KAROLINA BOYOLI

Ordförande, Utrikespolitisk Afton

Inledning

Estland, ett litet land i nordöstra Europa som gränsar till Ryssland och Lettland med en maritim gräns mot Finland, har gjort otroliga utvecklingar inom digitalisering sedan det bokstavligen sjöng sig självständigt från Sovjetunionen. År 2021 firade Estland 30 år av självständighet som en suverän stat. När Estland lämnade Sovjetunionen stod landet inför stora utmaningar inom digitalisering eftersom de låg långt efter sina grannländer (e-Estonia – e-Identity). När stora delar av världen hade börjat använda datorer och mobiltelefoner använde Estland fortfarande skrivmaskiner och fasta telefoner. En liten skara mycket innovativa politiker i Estlands parlament Riigikogu ledde landet framåt och lade grunden som idag gjort Estland till världens främsta digitala nation. 

För att komma ikapp andra europeiska länder behövde Estlands taktik vara vågad. Istället för att bara investera i redan befintlig teknik investerade den unga estländska staten, ännu inte bunden av den tunga byråkratins kedjor eller fångade i ett stort näste av lagar, i ny och annorlunda teknik (e-Estonia – Freedom and dispersion). De hade potential och möjlighet att skapa något helt nytt och annorlunda i sin parlamentariska styrning och hur landet borde fungera.

Analys 1. Den digitala utvecklingen

Under de senaste åren har Estland kommit att klassas som det mest digitaliserade landet i världen. Även i jämförelse med de digitalt framstående grannarna Sverige och Finland har Estland verkligen varit pionjärer inom digital utveckling genom att kombinera det industriella ingenjörstänket från Sovjetunionen med Estländsk innovation. Den tekniska utvecklingen i landet föddes ur projektet Tiger Leap som genomfördes under 90-talet med syftet att förse alla landets skolor med internettillgång (e-Estonia – Story of e-Estonia). Därefter följde e-deklarationer, mobilparkering, digitala sjukvårdsjournaler och mycket mer (e-Estonia  – enter e-Estonia; e-Estonia – X-Road). Dagens system är uppbyggt så att samtliga medborgare har ett digitalt ID, vilket ursprungligen inspirerades av ett samarbete med Sverige och det svenska personnummersystemet (e-Estonia – e-Identity). Enligt Estlands e-Myndighet finns 99% av alla landets myndighetstjänster tillgängliga online, inklusive digital röstning, vilket bidrar till en billigare stat (e-Estonia  – enter e-Estonia).

Analys 2. Cybersäkerhet och konceptet digital ambassad

På grund av Estlands stora tekniska investeringar har riskerna för cyberattacker och andra former av digitala hot utifrån ökat. 2007 inträffade en stor cyberattack av odefinierad avsändare som klassas som en av de största organiserade cyberattackerna mot ett enskilt land någonsin (e-Estonia – Cyber defence). Istället för att se attacken som en svaghet lyfter Estland det som en lärorik erfarenhet och menar sig ha blivit världsledande inom området cybersäkerhet därefter. Detta eftersom påföljderna blev att landet investerade i blockchain-teknik och grundade en internationell koalition för att förhindra framtida cyberhot (e-Estonia – Cyber defence; e-Estonia – KSI blockchain in Estonia).

Det är inte bara medborgartjänster som digitaliseras utan en annan slags digitalisering är också på gång. Estland har nämligen presenterat den första digitala ambassaden (e-Estonia – Data Embassy). Ambassaden har sitt säte i Luxemburg. Estlands e-myndighet e-Estonia beskriver ambassaden som en databas som försäkrar hela Estlands efterlevnad som stat ifall cyberattacker eller andra hot skulle komma att bli verklighet (ibid.). “Ambassaden utan ambassadör” går inte enligt traditionella definitioner för vad en ambassad är, till exempel i enlighet med Wienkonventionen. Istället är en digital ambassad ett nytt koncept som snarast kan liknas ett högsäkerhetsklassat datacenter med immunitet och Estländskt styre (ibid.).

Analys 3. Digital spridning och export

Estländsk teknologi exporteras idag genom en rad olika organisationer och företag bestående av IT-experter, programmerare, ingenjörer och andra tekniskt kunniga som säljer sina tjänster världen över. Detta innebär att samma metoder som Estland använt i sin digitalisering exporteras till andra länders system för att öka den tekniska utvecklingen för målgruppen de arbetar med. Vidare håller Estlands e-myndighet e-Estonia i expositioner och presentationer där Estlands digitala utveckling och samarbetsmöjligheter presenteras för makthavare, politiker, kommunikatörer och andra relevanta aktörer.

Slutsats

Estlands relativt snabba och fortfarande pågående digitala utveckling har inte bara gjort att landet är det mest digitalt utvecklade i hela världen, utan att de även har framstående utbildning, teknik och medicinsk forskning tack vare denna digitalisering. Under de kommande åren är det mycket sannolikt att vi ser en ökad export av digitala tjänster och styrningsmetoder från Estland till länder i närområdet och till länder med en delad historisk relation till Ryssland i linje med ökade digitaliseringsviljor världen över. Estlands kunskaper i statlig digitalisering är något som Sverige kan ta efter och bör fokusera på vid relationer för att kunna utöka den digitala utvecklingen och kompetenser på hemmaplan. Vidare är det sannolikt att fler länder följer Estlands exempel och inför konceptet digitala ambassader som ett skydd mot cyberattacker.

Karolina Boyoli är ordförande för Utrikespolitisk Afton.

Är Japan världens nästa kärnvapenmakt?

Alex Knight/Unsplash

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: info@utrikespolitiskafton.com

Marcus Björk

Gästskribent

Den framlidne statsmannen och rådgivaren Henry Kissinger sa i april 2023 att “[japanerna] har en ganska klar bild av var de är på väg; de är på väg mot att bli en kärnvapenmakt om fem år”. Detta uttalande skulle ha varit så gott som otänkbart för några år sedan, men är talande för den dramatiska geopolitiska omkalibrering som nu sker i Japans närområde. Denna drivs främst av Kinas tilltagande stormaktsambitioner, Nordkoreas allt mer avancerade kärnvapenprogram och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Japans historiska hållning när det kommer till kärnvapen har varit starkt präglad av landets erfarenheter från andra världskriget. De förödande effekterna av atombomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki 1945, och som ledde till Japans kapitulation i andra världskriget, cementerade ett massivt civilt motstånd mot denna typ av vapen.

Under den efterföljande amerikanska ockupationen antogs också en ny konstitution där Japan avsade sig rätten till en offensiv armé, till förmån för självförsvarsstyrkor. Detta enligt den beryktade artikel nio, som dock varit föremål för flera omtolkningar sedan sitt antagande 1947. Trots detta har Japan bibehållit en i princip pacifistisk hållning när det kommer till militära konflikter och varit en ivrig förespråkare för icke-spridning av kärnvapen. Något som nu kan vara på väg att förändras.

Japan har länge varit omgiven av flera kärnvapenmakter i form av Kina, Ryssland (tidigare Sovjetunionen), Indien, Pakistan och sedermera Nordkorea. Historiskt har Kina, Indien och Pakistan förlitat sig på en policy av “minimal avskräckning”. Detta innebär att staterna enbart håller sig med det antal kärnvapen (ofta ett hundratal) som krävs för att trovärdigt avskräcka en fiende från att attackera. Det vill säga att priset för att attackera ska vara oacceptabelt högt. Därtill har Kina och Indien en ytterligare policy om att de aldrig ska vara de som använder kärnvapen först. Denna minimala avskräcknings-policy skiljer sig från policyn om “ömsesidig garanterad förstörelse” som begagnas av USA och Ryssland, vilken också kräver ett betydligt större antal kärnvapen.

En av två stora förändringar i regionen är Nordkoreas växande förmåga att producera missiler som potentiellt kan bestyckas med kärnvapen. Från 2021 till 2023 genomfördes missiltest så gott som varje månad och med vissa nedslag i Japans exklusiva ekonomiska zon. Nordkorea har även fördjupat sin relation med Ryssland, som de förser med vapen och ammunition i deras anfallskrig i Ukraina. Detta i utbyte mot rysk missilteknologi som riskerar att accelerera Nordkoreas kärnvapenprogram ytterligare.

Den andra stora förändringen i regionen är att Kina börjat expandera sin kärnvapenarsenal kraftigt. Inom tio år beräknas de ha fyra gånger så många kärnvapen som i dag. Det totala antalet beräknas då uppgå till 1 500 stycken, vilket kan jämföras med den amerikanska arsenalen på cirka 5200, respektive den ryska på närmare 6 000. Den kraftiga upprustningen signalerar en potentiell övergång från minimal avskräckning till ömsesidig garanterad förstörelse.

Den kinesiska upprustningen har kallats “den största militära uppbyggnaden i historien” av japanska premiärministern Kishida Fumio, som därtill varnar för att “Ukraina i dag kan vara Asien i morgon”. Det kan tilläggas att Kishida ofta beskrivs som en duvaktig politiker med sin familjebakgrund i Hiroshima, där stora delar av hans släkt föll offer för atombomben 1945. Trots det går han i bräschen för den största japanska upprustningen sedan andra världskriget, som är på god väg att göra Japans militärbudget till världens tredje största år 2027.

Dilemmat som makthavarna i Tokyo sitter med är frågan om Japans militära avskräckning trots detta är tillräckligt stark med enbart konventionella vapen. En fråga som efter Rysslands anfallskrig i Ukraina har konkretiserats: hade Ryssland vågat invaderat Ukraina om de haft kärnvapen?

Det är samma fråga som de japanska makthavarna måste besvara i ljuset av en potentiell militär konflikt med Kina, exempelvis över Taiwan. Stora delar av ett potentiellt amerikanskt försvar skulle behöva utgå från militärbaser i Japan och således öppna för kinesiska anfall på Japan i syfte att slå ut den amerikanska militära förmågan. Kan Japan avskräcka sådana attacker med bara konventionella vapen? Eller avskräcka Kina från att försöka invadera Taiwan över huvud taget?

För tillfället verkar Japans svar på det vara medvetet tvetydigt, men om man ska tro realismens forna nestor Henry Kissinger, är anskaffandet av egna kärnvapen dithän det barkar. Oavsett vilken väg Japan väljer tycks det vara med en insikt om att Japans säkerhetsläge i regionen snabbt försämras.

Jämställdhetsutmaningar i Sydkorea

“Att uppnå jämställdhet kräver engagemang från kvinnor och män, flickor och pojkar. Det är allas ansvar”. - Ban-Ki Moon

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: info@utrikespolitiskafton.com

Elin Parviainen

Analytiker, Utrikespolitisk Afton

Introduktion

Sydkorea utmärker sig som ett av världens ledande länder inom vetenskap, teknologi, innovation, industri och på senare år även musik. Landet är grundare för företag som Samsung, LG, Hyundai och SK Group. Trots denna utveckling kämpar landet med att uppnå globala jämställdhetskrav. Landet präglas av en uppenbar könsdiskriminering och olika typer av ekonomiskt, sexuellt, fysiskt och psykiskt könsbaserat våld. Det är dock inte endast inom den privata sfären detta märks utan det syns även tydligt inom den offentliga sfären. Denna artikel granskar varför jämställdhet är avgörande, hur samhället påverkas av problemet och om detta enbart är ett problem från det förflutna.

Löneskillnader

En av de mest synliga indikatorerna på jämställdhetsproblem i Sydkorea är löneskillnaderna mellan könen. Den genomsnittliga löneskillnaden mellan könen är 37,2 procent[1]. Kvinnor tjänar endast 63 procent av vad männen tjänar. 55 procent av kvinnorna befinner sig på arbetsmarknaden jämfört med männens 73,7 procent. I World Economics Forums 2022 Gender Gap Report mätt mellan 146 länder befinner sig Sydkorea på plats 99[2]. Peter Matanle framhäver att sydkoreanska kvinnor har hög utbildningsnivå inom OECD men begränsade möjligheter till högre och ledande befattningar[3]. Sydkoreas position på internationella index som GII (0.067), HDI (0.925), och Agenda 2030:s jämställdhetsindex (plats 36 med 76.9) indikerar behovet av betydande förbättringar inom jämställdhet. Likt vad nedanstående analyser kommer att belysa, ser det inte ut som om detta kommer att förändras. Löneskillnaderna kommer att bestå en längre tid framöver, då en ekonomisk förändring är beroende av en kulturell förändring. I dagsläget finns inga reella indikatorer på att synen på könsroller kommer att förändras utan snarare det motsatta där nuvarande könsroller endast kommer att befästas ytterligare.

Kulturella normer

Likt vad ovanstående analys nämner har djupt rotade kulturella normer och förväntningar av kvinnorollen påverkan på jämställdhetsproblem. Samhället präglas av traditionella könsroller där kvinnan förväntas prioritera familjen över karriärambitioner. Därmed drar många kvinnor sig tillbaka från arbetsmarknaden efter att ha fått sitt första barn. 42 procent av de gifta kvinnorna som slutade arbeta uppgav barnuppfostran som det främsta skälet och 26 procent av kvinnorna slutade arbeta redan efter att de hade gift sig[4]. Detta innebär att kvinnans professionella roll har en och kommer fortsätta att ha en svagare ställning i arbetslivet. Följaktligen leder detta till en fortsatt löneskillnad, då kvinnor inte närvarar på arbetsmarknaden i samma utsträckning som männen finns heller inga incitament för att förbättra lönesituation. Det var först år 2019 som Sydkoreas författningsdomstol avkriminaliserade abort, vilket föregåtts av en långvarig kampanj från kvinnorättsorganisationer.

Tidigare innebar detta att många kvinnor tvingades fullfölja graviditeter och gifta sig för att inte riskera social utkastning. Detta medför att kvinnor utesluts från arbetslivet och befäster idén att kvinnans primära roll finns i hemmet.

 Anti-feminism och misogyni

Det är inte endast traditionella könsroller som påverkar de problem vi ser i landet i dag, anti-feminism och misogyni har en stor betydelse på hur kvinnan behandlas i samhället. Den konservativa presidenten Yoon Suk-Yeol beskyller det extremt låga barnafödandet som landet tampas med på feminismen och lovar därmed att avveckla jämställdhetsdepartementet[5]. Yoon har även redan under sin presidentkampanj, uttryck sin åsikt om att strukturell diskriminering mot kvinnor inte existerar[6]. Han menar att departementet fokuserar för mycket på kvinnofrågor och brännmärkning av män som sexualförbrytare. Yoon fortsatte med att lova hårdare straff för falska anklagelser om sexuella övergrepp. Ett kontroversiellt löfte efter flertalet fall av dödligt våld, spycams[7] och avslöjandet om cybersexhandel, utpressning och spridande av sexuellt utnyttjande videor av minderåriga i “Nth room” fallet 2020[8].

I klang med Yoons anti-feministiska plattform har rörelsen fått stor kritik från män i samhället som anser att kvinnor har gått för långt, kräver för mycket och på så sätt skadar Sydkoreas samhälle[9]. Vid en statistisk undersökning anger nästan 80 procent av männen i 20-års åldern att de är offer för könsdiskriminering. Resultatet återspeglar många unga mäns oro över kvinnors avancemang, som de ser som ett hot mot deras ekonomiska säkerhet i en tuff ekonomi, en ansträngd arbetsmarknad och en manlig värnplikt. När individer i maktpositioner som dessa uttrycker sig på detta sätt skapas en offentlig konsensus och acceptans om kontroversiella åsikter som får praktiska konsekvenser. Konsekvenser är allt från en nedvärderande syn på kvinnan som en barnafödande maskin och som ett medel för sexuell tillfredsställelse till psykiskt och fysiskt våld både i och utanför hemmet.

Slutsatser

Sydkorea står fortfarande inför flera utmaningar. Framför allt krävs en fortsatt ansträngning för att minska löneskillnaderna och utmana de traditionella kulturella normerna. Det är viktigt att notera att förändringar av denna omfattning tar tid och kräver en samlad ansträngning från både regeringen och det civila samhället. Internationellt samarbete och utbyte av praxis kan också vara viktiga komponenter i att främja jämställdhet genom att visa på reella exempel på alternativa sätt att leva. Det kan möjligen bidra till att minska stigmatiseringen av feministiska idéer i det koreanska samhället. Slutligen är det avgörande att fortsätta övervaka och utvärdera framstegen och att vara beredd att anpassa strategier och initiativ efter behov. Bara genom en långsiktig och målinriktad ansträngning kan Sydkorea förverkliga sitt mål att skapa ett samhälle där jämställdhet är en självklarhet och där alla individer har lika möjligheter och rättigheter oavsett kön.

Elin Parviainen är analytiker vid Omvärldsanalysgruppen.

Källförteckning:

OECD. The pursuit of Gender Equality: An uphill battle. (2017)

World Economic Forum. Global Gender Gap report. (2022)

Davies, Christian. Kang, Buseong. Kana, Inagaki. “It’s a boy’s club”: South Korea’s woeful record on women in work. Financial Times. 13/1/2023. Financial Times

Kang, J.G. (21 février 2022), “구조적 성차별 없다”는 윤석열, 이재명 사과 요구에 “굳이 답변 필요 없다”. Hankookilbo. Hankookilbo

 McCurry, Justin. “Outcry as South Korean president tries to scrap gender equality ministry to ‘protect’ women”. The Guardian. 7/10/2022. The Guardian

 Jung, Ha-Won. “This Women’s Day, there is little to celebrate in South Korea”. Al Jazeera. 8//03/2023. Al jazeera

De Souza, Nicole. “The Nth Room case and modern slavery in the digital space”. The Lowy Institute. 20/4/2020. The Lowy Institute  

[1] OECD, (2017), The pursuit of Gender Equality: An uphill battle.

[2] World Economics Forum. Global gender gap report. (2022)

[3] Davies, Christian. Kang, Buseong. Kana, Inagaki. “It’s a boy’s club”: South Korea’s woeful record on women in work. Financial Times. 13/1/2023. Financial Times

[4] Oh, Seok-min. Over 1.3 million S.Korean women quit jobs after marriage: data. Yonhap News Agency. Yonhap News Agency  

[5] McCurry, Justin. “Outcry as South Korean president tries to scrap gender equality ministry to ‘protect’ women”. The Guardian. 7/10/2022. The Guardian

[6] Kang, J.G. (21/02/ 2022), “구조적 성차별 없다”는 윤석열, 이재명 사과 요구에 “굳이 답변 필요 없다”. Hankookilbo. Hankookilbo

[7] Jung, Ha-Won. “This Women’s Day, there is little to celebrate in South Korea”. Al Jazeera. 8/03/2023. Al jazeera

[8] De Souza, Nicole. “The Nth Room case and modern slavery in the digital space”. The Lowy Institute. 20/4/2020. The Lowy Institute  

[9] Jung, Ha-Won. “This Women’s Day, there is little to celebrate in South Korea”. Al Jazeera. 8/03/2023. Al jazeera

Colombias försvunna befolkning - En stigande siffra

VICTOR RODRIGUEZ, UNSPLASH

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: info@utrikespolitiskafton.com

KAROLINA BOYOLI

Ordförande, Utrikespolitisk Afton

Introduktion

Brottet påtvingat försvinnande har registrerats i minst 85 länder runt om i världen, med flera   hundratusentals offer och har särskilt drabbat befolkningen i Latinamerika under de senaste  decennierna. Antalet försvunna i Mexiko överstiger 100 000 fall, i Guatemala har minst 45 000 personer registrerats som saknade under den internt väpnade konflikten och i Argentina stiger siffran till 30 000 saknade under den senaste militärdiktaturen. Siffrorna är resultatet av politisk praxis i de enskilda staterna, som upprätthåller höga nivåer av straffrihet. Det råder inte konsensus om antalet offer i Colombia, enligt siffror från Minnes- och konfliktobservatoriet uppgår registret till över 80 000 försvunna personer, men andra röster från civilsamhällets organisationer hävdar att det finns fler direkta offer och att den faktiska siffran sannolikt överstiger 200 000 fall.

Analys 1 - Bakomliggande faktorer

Påtvingat försvinnande, som definierat av Amnesty Sverige, är en term inom folkrätten som innefattar att en person frihetsberövats av en stat eller annan typ av politisk organisation och att man efter försvinnandet nekar och/eller hemlighåller personens uppehållsort eller öde. I Colombia har denna metod av våld och terror använts under stora delar av den över 50-åriga konflikten som fortfarande pågår. Fler och fler fall offentliggörs av civilsamhället och anhöriga och försvinnandena fortsätter att äga rum än idag. Det colombianska civilsamhället har organiserat sig för att söka efter sina nära och kära, kräva rättvisa och främja de strukturella förändringar som är nödvändiga så att det påtvingade försvinnandet av människor aldrig händer igen.

Brottet kopplas direkt till det som definieras som statliga brott vilket är brott som organiseras av en stat. I Colombia har tredje parter använts som förövare när det till exempel funnits så kallade “fiender mot den egna staten” vilka har trott på en politik eller ett samhälle annat än det styrande vilket inkluderar fackligt aktiva, politiskt aktiva, studentkårsaktiva m.fl. med motsägande åsikter. Att få någon att försvinna har därmed varit ett sätt att tysta oppositionens röster på samtidigt som man håller befolkningen under kontroll genom terror också skräck.

Analys 2 - Den colombianska statens ansvar

Nydia Erika Bautistas stiftelse har presenterat en rad rekommendationer och förslag för Sökenheten efter personer som anmälts saknades (UBPD) arbete vilka bland annat inkluderar att stärka kvinnors skydd, eftersom det ofta är kvinnor i form av fruar eller mödrar som sökt sina försvunna närstående och därigenom själva satt sig i fara. De vill även säkerställa efterlevnaden av rekommendationerna från FN:s kommitté för påtvingade försvinnanden, garantera ett brett, inkluderande och effektivt, territoriellt och nationellt deltagande enligt principen om centralitet för offren för fredsavtalet mellan regeringen och FARC och genomföra sök- eller identifieringsåtgärder med oberoende internationella och nationella kriminaltekniska team. Andra åtgärder de vill se är att anta ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt, som garanterar en plats för internationell lag om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt i UBPD:s arbete samt att erkänna och synliggöra påtvingade försvinnanden som ett brott mot mänskligheten och inte generalisera dem som "personer som rapporterats saknade".

Analys 3 - Offrens behov

Movice arbetar med rätten till historiskt minne och mot straffrihet och representerar en stor del av offren för statliga brott i Colombia. Deras röster lyfter bland annat diskussionen om att det första behovet offren har är att hitta var de personer som har drabbats av detta allvarliga brott finns. För det andra, att få veta sanningen, att få veta vad som hände, vem som gav ordern: hitta den ansvariga för att döma denne. Det är svårt och ibland nästan omöjligt att straffa dessa människor som har åtnjutit straffrihet i så många år, men åtminstone statens ansvar hittas eftersom det är en institution som kan svara.

Slutsats

Sannolikt kommer siffrorna av offer för påtvingat försvinnande i Colombia att fortsätta öka under åren. När många av organisationerna började arbeta för att förhindra detta var den officiella statistiken av försvunna endast på 3000 personer vilket nu tros ha vuxit till över 200 000. Det stora mörkertalet är vad som kommer att leda till att fallen kommer att fortsätta öka i år framöver. I Colombia har det hänt, det händer och det kommer sannolikt fortsätta att hända tills den dag systemet är tillräckligt stabilt för att motverka det och när staten är villig att presentera sanningen om de brott som har begåtts. För att uppnå rättvisa måste man fortsätta arbeta för att offren ska få upprättelse och för att de ska få veta sanningen.

Karolina Boyoli är ordförande för Utrikespolitisk Afton.

Israel-Hizbollah: 6 månaders utblick

Skribent: Gustav Christensson / 2023-09-11 / Utrikespolitisk Aftons Omvärldsanalysgrupp

Mail: info@utrikespolitiskafton.com

GUSTAV CHRISTENSSON

Chefredaktör och verksamhetschef för Omvärldsanalysgruppen i Utrikespolitisk Afton (verksam 2023-2024)

Förord

Denna text är skriven under perioden augusti-september, och färdigställd den 11:e september. Detta medför att händelserna som utspelat sig till följd av Hamas terrordåd den 7:e oktober inte belysts i textens analyser. Bedömningen har däremot gjorts att uppsatsen fortsatt besitter analytiskt värde, inte minst då Hamas lyft fram sitt samarbete med Hizbollah efter attacken 7:e oktober (Dettmer, 2023). Vidare, så överensstämmer den hotfulla retoriken, och de utökade attackerna begångna av Hizbollah, med textens övergripande analyser (Elgood et al., 2023; Guerin, 2023).

Introduktion

Konflikten mellan Israel och Hizbollah har hettats upp under sommaren i vad som ser ut som en ihålig trend över de kommande månaderna. Man kan identifiera ett skifte i strategi från Hizbollahs sida där man agerar mer provokativt, både retoriskt och genom diverse attacker och kränkningar, för att testa Israels gränser och tolerans. Hizbollah skapades under 1980-talet som en sammanslagning av diverse Shia-islamistiska grupperingar, som stöds av Iran. I samband med detta publicerade men 1985 sitt officiella manifest där man bland annat svor lojalitet till Ruhollah Khomeini och pekade ut Israel som en av sina primära fiender. Detta har lett till en pågående väpnad konflikt med Israel, ursprungligen mot den israeliska ockupationen av libanesiskt territorium vilket kulminerade i Israels tillbakadragande år 2000 och upprättandet av den FN-bevakade ”Blåa Linjen”. Hizbollah fortsatte dock sina aktioner mot Israel vilket ledde till Libanonkriget som varade i 34 dagar innan en FN-förhandlad vapenvila trädde i kraft, en vapenvila som dock har brutits av båda parter vid flera tillfällen. Under sammandrabbningarna som skedde under Ramadan 2023 så sköts det dussintals raketer från libanesiskt territorium som bröt igenom israeliskt luftrum.

Den upptrappade retoriken

Under de kommande 6 månaderna kommer vi sannolikt att se en fortsatt upptrappning av konfliktnivån mellan Israel och Hizbollah. Redan nu kan man identifiera en tydlig trend där vi ser en upptrappning av retoriken mellan parterna. Israel och dess försvarsminister Yoav Gallant framhåller att de vill undvika ett nytt krig men att de samtidigt har såväl förmågan som viljan att försvara sig och att man vid ett nytt krig kommer skicka tillbaka Libanon till Stenåldern. Ledaren för Hizbollah, Hassan Nasrallah, har kontrat med att hota som stat kommer att förintas ifall ett nytt krig bryter ut och uttryckligen hotat att slå till mot civila mål. Hizbollah har därutöver implementerat en konfrontativ strategi där man genomfört återkommande provokationer, där sammandrabbningar har inträffat kring de FN-bevakade gränsområdena kring Golanhöjderna, en strategi som enligt diverse källor indikerar en vilja att testa Israels gränser och tolerans. Denna strategi grunder sig delvis i en vilja att utnyttja den påstådda svagheten som råder i Israel under de pågående protesterna mot det reformpaket som Netanyahu har föreslagit, där främst reformerna av Högsta domstolen och dess befogenheter väckt starka reaktioner.

Axis of Resistance och Mabam-kampanjen

Utifrån ovanstående analys bör man även belysa relationerna som Hizbollah har till diverse centrala samarbetspartners, där de spelar en central roll i Iran-ledda ”Axis of Resistance” (bestående av bland annat Hizbollah, Hamas och Palestinian Islamic Jihad – PIJ)11, och hur dessa relationer påverkar den pågående konflikten med Israel.12 Israel har i över ett decennium bekämpat ett ”gråzonskrig” i Syrien mot Iran och dess proxies utvidgade närvaro, känt som Mabam-kampanjen.13 Detta har samtidigt medfört att Israel måste utkämpa strider mot flera aktörer samtidigt, aktörer som sinsemellan har ett nära samarbete och således kan koordinera sina aktioner mot Israel.14 Ett tecken på detta samarbete är de rapporter som visar på ett tätare samarbete mellan Hizbollah och Palestinska grupperingar, där Hamas och PIJ använt libanesiskt territorium med omfattande Hizbollah-kontroll för raketattacker mot Israel.15 Därutöver så kan man identifiera en ökad frekvens av Hizbollah-attacker vid flera tillfällen då konfliktnivån kring Gaza och Västbanken ökat, samt när territoriella dispyter kring den Blå Linjen blossat upp (e.g., byn Ghajar).16 Dessutom spelar Hizbollah en viktig roll som en bricka i Irans spel mot Israel, vilket märks av deras närvaro i Syrien. I Syrien har man både agerat som stöd för Assad-regimen men även som en tillförlitlig styrka som kan användas mot Mabam-kampanjen.17 Det har även varit symboliskt viktiga möten som visar på styrkan i dessa relationer, däribland möten med såväl Iran som med ledningen för Hamas.18

Stärkt samarbete inom Axis of Resistance och dess konsekvenser

Utifrån ovanstående analys så är det sannolikt att vi fortsatt kommer se en trend av stärkt samarbete mellan parterna som utgör Axis of Resistance, där fler koordinerade dåd kan förväntas. Vi kommer sannolikt fortsatt se en trend där frekvensen av dåd utförda av Hizbollah kommer öka i samband med ökade konfliktnivåer mellan palestinska grupper och israeliska styrkor, samt som respons ifall Israel fortsätter sin Mabam-kampanj i Syrien. Denna tes stärks av de diverse möten som ägt rum mellan nyckelaktörer i Axis of Resistance, där man belyser sina gemensamma mål gentemot Israel. Effekten av dessa symboliska möten kan redan identifieras, däribland av de raketattacker som ägt rum från libanesiskt territorium av palestinska grupper (vilket sannolikt krävde godkännande från Hizbollah) samt raketattacker från södra Syrien vid Golanhöjderna. Det är högst troligt att Israel kommer fortsätta med Mabam-kampanjen, vilket samtidigt medför att vi fortsatt kommer se korrdinerade motattacker. Slutligen så kommer utvecklingen påverkas av huruvida protesterna mot de föreslagna israeliska reformerna fortsätter. Ifall protesterna fortsätter är det sannolikt att Hizbollah kommer vilja utnyttja detta för att åsamka Israel skada.

Slutsatser

Utifrån ovanstående analyser kan man förvänta sig en fortsatt upptrappad konfliktnivå mellan Israel och Hizbollah, samt ett fortsatt starkt samarbete inom Axis of Resistance. Detta kommer innebära att Hizbollah fortsatt kommer agera provokativt mot Israel i ett försök att utnyttja de interna splittringarna i landet och testa deras gränser. Vidare kommer Israels Mabam-kampanj innebära att koordinerade dåd mellan aktörerna inom Axis of Resistance kommer öka. Slutligen bör man vidareundersöka hur samarbetet inom Axis of Resistance utvecklas, där bland annat rapporterna om ett gemensamt ”nervcentra” i Beirut är särskilt intressanta

Gustav Christensson är chefredaktör för Omvärldsanalysgruppen.

Referenslista

Abdul-Hussain, Hussain. (2023). Why is Hezbollah poking Israel? It isn’t clear how Hassan Nasrallah could overpower Israel and force it to concede on any issue. Foundation for Defense of Democracies.

https://www.fdd.org/analysis/2023/07/27/why-is-hezbollah-poking-israel/

Al Jazeera. (2023). Israel Threatens to Return Lebanon to Stone Age in Any War with Hezbollah. Al Jazeera.

https://www.aljazeera.com/news/2023/8/9/israel-threatens-to-return-lebanon-to-stone-age-in-any-war-with-hezbollah

Associated Press. (2023). In Lebanon, Iran Foreign Minister Visits Israel Border, Extolls Hezbollah. VOA News.

https://www.voanews.com/a/in-lebanon-iran-foreign-minister-visits-israel-border-extolls-hezbollah-/7071058.html

Bassam, Laila., Gebeily, Maya., Lubell, Maayan., Elgood, Giles. (2023). Hezbollah says front with Israel will remain active. Reuters.

https://www.reuters.com/world/middle-east/hezbollah-says-front-with-israel-will-remain-active-2023-11-11/

Berg, Raffi. (2023). Israel judicial reform explained: What is the crisis about?. BBC.

https://www.bbc.com/news/world-middle-east-65086871

Blanford, Nicholas. (2023). Hezbollah and its allies are more emboldened than they’ve been in nearly two decades. Atlantic Council.

https://www.atlanticcouncil.org/blogs/menasource/hezbollah-and-its-allies-are-more-emboldened-than-theyve-been-in-nearly-two-decades/

Brodsky, Jason M., (2023). Iran gleefully eyes the protests in Israel, looking for weaknesses to exploit. Middle East Institute.

https://www.mei.edu/publications/iran-gleefully-eyes-protests-israel-looking-weaknesses-exploit

Del Col, Stefano. (2021). It’s Time to Talk About the Blue Line: Constructive Re-engagement is Key to Stability. United Nations Interim Force in Lebanon (UNIFIL).

https://unifil.unmissions.org/it%E2%80%99s-time-talk-about-blue-line-constructive-re-engagement-key-stability

Dettmer, Jamie. (2023). Hamas says it’s closely coordinating war’s next moves with Hezbollah in Lebanon. Politico.

https://www.politico.eu/article/hamas-say-closely-coordinate-war-next-move-hezbollah-lebanon/

Ezzeddine, Nancy & Azizi, Hamidreza. (2022). IRAN’S INCREASINGLY DECENTRALIZED AXIS OF RESISTANCE. War on the rocks.

https://warontherocks.com/2022/07/irans-increasingly-decentralized-axis-of-resistance/

Guerin, Orla. (2023). Hezbollah warns of regional war if Gaza bombing goes on. BBC.

https://www.bbc.com/news/world-67349605

Hof, C., Fredric. (2020). Lebanon and Israel: Blue line tensions. Atlantic Council.

https://www.atlanticcouncil.org/blogs/menasource/lebanon-and-israel-blue-line-tensions/

International Institute for Counter-Terrorism, (1988). The Hizballah Program - An open letter. International Institute for Counter-Terrorism - The Jerusalem Quarterly.

https://www.ict.org.il/UserFiles/The%20Hizballah%20Program%20-%20An%20Open%20Letter.pdf

Levitt, Matthew. (2021). Hezbollah’s Regional Activities in Support of Iran’s Proxy Networks. Middle East Institute.

https://www.mei.edu/publications/hezbollahs-regional-activities-support-irans-proxy-networks

Mackenzie, James., Williams., Dan., Gebeily,. Maya & Bassam, Laila. (2023). Israel-Hezbollah Tensions Elevate Risks of Conflict. Reuters.

https://www.reuters.com/world/middle-east/israel-hezbollah-tensions-elevate-risks-conflict-2023-08-17/

McKernan, Bethan. (2023). Tensions escalate between Israel and Hezbollah in border region. The Guardian.

https://www.theguardian.com/world/2023/aug/03/tensions-escalate-between-israel-and-hezbollah-in-border-region

Orion, Assaf. (2023). Yellow Tents Across the Blue Line: Hezbollah’s New Brinkmanship. The Washington Institute for Near East Policy.

https://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/yellow-tents-across-blue-line-hezbollahs-new-brinkmanship

Schanzer, Jonathan. (2023). Iran’s Multifront Strategy Against Israel. Foundation for Defense of Democracies.

https://www.fdd.org/analysis/2023/05/10/irans-multifront-strategy-against-israel/

Schanzer, Jonathan. (2022). Iran-Hezbollah Intelligence Center May Help Hamas Target Israel - Growing evidence points to a joint communication center in Beirut that coordinates activities in the region. Foundation for Defense of Democracies.

https://www.fdd.org/analysis/2022/09/13/iran-hezbollah-intelligence-center/

THE OFFICE OF THE UNITED NATIONS SPECIAL COORDINATOR FOR THE MIDDLE EAST PEACE PROCESS. (2023). Security Council briefing on the situation in the Middle East, Including the Palestinian question (as delivered by ASG Khiari). UNSCO.

https://unsco.unmissions.org/security-council-briefing-situation-middle-east-including-palestinian-question-delivered-asg-khiari

Times of Israel. (2023a). Nasrallah Says It: Israel Will Cease to Exist If War Erupts as Rhetoric Escalates. Times of Israel.

https://www.timesofisrael.com/nasrallah-says-it-israel-will-cease-to-exist-if-war-erupts-as-rhetoric-escalates/

Times of Israel. (2023b). Terror chiefs Nasrallah, Haniyeh meet in Beirut, vow ‘intensified’ anti-Israel action. Times of Israel.

https://www.timesofisrael.com/terror-chiefs-nasrallah-haniyeh-meet-in-beirut-to-discuss-cooperation-amid-violence/

Truzman, Joe. (2023). Hezbollah’s Multi-Faceted Approach to Destabilizing Israel’s Northern Border. Foundation for Defense of Democracies.

https://www.fdd.org/analysis/op_eds/2023/08/08/hezbollahs-multi-faceted-approach-to-destabilizing-israels-northern-border/

United Nations Interim Force in Lebanon (UNIFIL). (2023). UNIFIL Background. United Nations Interim Force in Lebanon (UNIFIL).

https://unifil.unmissions.org/unifil-background#para3